Lite tankar från mig....

Min helg har varit bra och lugn. Min man har skurat terassen med en skurmaskin, 4 timmar höll han på. Mmmmm..... tålamod och envishet utmärker denna underbara man. Bra för en Vata person som jag. Någon att hålla mig i när det blåser och som kan plocka ned mig när jag svävar ut för mycket. Fast mer i lyssnandet än att han stoppar mig. Han lyssnar när jag entusiastiskt har kommit på någon ny briljant idé, flikar in lite här och där. Ibland verkställer jag idéerna och ibland kommer jag själv fram till att det kanske inte var det bästa sättet att gå tillväga. Det är bra att gå på känlsa! Lita på sin magkänsla. Men inte hela tiden. Det är också viktigt att låta saker få ta sin tid, invänta och gräva där man står. Lite tråkigt känner jag när jag skriver....min otålighet finns där....men så viktigt - jag vet.

Men är det inte just detta som sätter käppar i hjulet för oss ibland. Att leva i detta samhälle som styrs av att göra, prestera och kunna påverka din situation. Há en tydlig måltid och sen leva efter den. Lyckas! Tjäna pengar! Resa! Utvecklas! Allt det där har jag varit igenom i böcker, i kurser mm.. och tycker det är helt fantastiskt. Det gör oss ansvariga över vår egen livsstituation och till att kunna skapa istället för att vara offer för omständigheterna. Det jag vill åt här är inte att plocka bort vår storhet. Nej, nej - tvärtom! Men jag upptäcker mer och mer att det finns något magiskt i det lilla. I nuet! I vardagen! I görandet! I att leva sitt liv helt enkelt...

Jag upplevde detta så tydligt i lördags. Jag hade en väldigt lugn dag på Be Happy vilket kan stressa mig när jag går in i tankarna. "Jag har ett företag att sköta som måste dra in pengar, bla, bla, bla", jag kände mig också frusen och trött på "det trista vädret och våren som inte kommer". Då ringde min väninna Ann till mig och undrade om jag ville följa med henne på långpromenad vid havet med deras hundar. Jag hade lätt kunnat säga nej....regnet föll och jag hade just kommit hem och satt mig i soffan. Men jag sa JA, det gör jag gärna. Så gick vi där längst havet, i regnet, med fantastisk utsikt över Öresund. Gick och gick! Jag lät regndropparna smeka mitt ansikte och struntade i att jag blev blöt. Vi snackade ju en hel del förstås men jag lät bara samtalet flyta i vilken riktning det ville. Bara va i stunden! När jag kom hem var ljusen tända och maten nästan klar. Det var så skönt att bara slå sig ned där i soffan med ett glas vin. Titta på min fina man som pysslade där i köket. Låta det regnvåta håret torka och syret från promenaden fylla hela mig.

Så bra det blev ändå! Den här lördagen gav en skön känsla i kroppen och mitt hjärta öppnades ytterligare av vördnad för livet och för det lilla enkla. Att allt är perfekt just precis som det är i denna stund.

Há en fortsatt fin måndag!