Bara ett inlägg!

Idag blir det bara ett allmänt inlägg....tror jag i alla fall. Ibland kommer jag in på något jag inte tänkt på från början av blogg-inlägget.... Regnig grå tisdag, lunchen avklarad..... stekt makrill med potatismos och lingon plus avocado. Gott och bra med Omega 3 i fisken! Låter kroppen få vad den behöver och lägger många andra värderingar åt sidan. Nu är kroppen och bebisen fokus.

Jag sover ganska länge på mornarna och får lite dåligt samvete emellanåt för att "jag borde" stiga upp tidigt och göra min yoga. Men är vaken en hel del på nätterna och känner att jag behöver sömnen även om det innebär sovmorgon. Som egen företagare styr jag ju oftast över min egen tid. Men visst det utmanar en Vata personlighet så här års. Det krävs disciplin....särskilt sådana här grå dagar. Inspirationen är inte på topp! Segheten dröjer sig kvar i kroppen....

Jag har en vän som nyss kommit hem efter 5 veckor i Australien. Vi snackade om vädrets påverkan på oss. När dom klev av planet i Köpenhamn uppmärksammade hon hur mörkt och färglöst allt var. Dom flesta bar mörka kläder och kontrasten från sol, värme och färger blev stor. Samtidigt som vi konstaterade hur skönt det är när det vänder. Att årstiderna ger oss en alldeles speciell upplevelse av just - växlingarna. För ganska snart målas världen åter i härliga färger här hemma och det grå är ett minne blott...för denna gång.

Men visst utamanar det oss nordbor med mörker och kyla. Kanske därför vi fikar så mycket?!

Helgen

Denna bilden tog vi för 3 år sedan när vi fotade kläder till Be Happy.

I fredags var det 12 år sedan jag och min man började träffas. Vi kände varann lite grann sen tidigare men det var i januari över en middag som det sa Pang -en blixt från en klar himmel och bådas våra liv var helt förändrat. Som 28-årig singel, just då boende i min Hälsoateljé i Värnamo där jag hade min verksamhet...till att träffa en frånskild 4-barns far....förändrades mitt liv som av ett trollslag. Det blev aldrig detsamma och det är jag tacksam för. Även om prövningarna varit många och stora. Idag står jag i ett stabilt äktenskap och väntar mitt första barn. Wow! Tänk om jag vetat då att det skulle ta så lång tid.....Men det visste jag inte! Nu känns resan så värd allting. Men visst har tårarna och smärtan varit stor emellanåt. Jag skriver inte så mycket om det här. För det tillhör mitt förflutna. Det har varit med att skapa den jag är idag, men det är inte mitt liv NU. Jag har lärt mig enormt mycket om mig själv och andra i att leva med en man som har barn sen tidigare. Jag har lärt och lär om både glädje och smärta. Men mest har jag nog lärt mig om vikten av att inte tappa bort mig själv. Att vara helt sann i mina känslor och att gå bortom rädslan. Om att kärleken blir större ju mer vi delar den och att alla gör så gott dom kan under de förutsättningar de har. Det som är sant för någon annan är kanske inte alls är sant för dig. Men att kompromissa bort sig själv - det funkar inte. Du är den viktigaste i just ditt liv. För utan dig själv - vem är du då? En kopia eller skugga av någon annan. Någon som lever upp till andras förväntningar. Det blir inte äkta och inte hållbart i längden. "Remember who you are"!

Hur kom jag in på allt det här...jo 12 års kärlek som växer sig starkare för varje dag. En resa som fortsätter, lärdomar som jag fått och som väntar. Visst är livet spännande? Även en grå regning tisdag kan bjuda på reflektioner, samtal och insikter.

Lägger upp lite bilder från en god 12 års middag och min stora mage!