Feelings....

En dansande Ulrika!

Jag känner mig ganska känslosam! Har kommit in i en ny graviditetsfas...en känslofas...är gråtmild, irriterad och lycklig omvartannat. Fast det är ingen berg och dalbana.... Det är mer som ett lugnt hav i botten men med vågor som kommer och går. Men det där lugnet finns som en stabil grund. Tack för det! När vågorna kommer följer jag med! Gråter lite, dansar eller skrattar. Att dansa är fantastiskt frigörande! Igår kändes kroppen stel och då satte jag på Spotify och dansade loss här hemma. Musiken varierade definitivt! När jag dansade till Lasse Berghagens "En kväll i juni" började tårarna flöda...då insåg jag att det minsann måste vara lite graviditetshormoner i omlopp. Men jag tycker väldigt mycket om den sången. När jag dessutom hörde Lasse berätta ( i programmet Så mycket bättre) att den handlar om hans dotter Malin Berghagen och hennes morfar tyckte jag ännu mer om den. Så vackert! Tänker på min egen morfar och generationer som avlöser varandra. Livet kommer så nära när man bär på mirakel. Nya tankar och känslor. Som att hjärtat öppnas och med det en sårbarhet....som är vacker. Det är skillnad på att känna sig ledsen och att känna sig berörd. Jag känner mig berörd! Jag låter vågorna föra mig framåt. Tar emot och andas! Tack!