Mitt humör har växlat en hel del i helgen...skrev om det i förra inlägget också. Idag är det måndag och en ny vecka ligger framför. Jag låg kvar i sängen länge idag och sen tog jag en lång varm dusch. Mötte en hel del känslor där i dom heta vattenstrålarna. Oro, förväntningar, vemod, kontroll osv. Det är något magiskt att möta känslor i duschen...dom kommer upp och sköljs bort...efteråt känner jag mig hel igen. Mer grundad! Jag pratade med min vän/"syster" Lotta på telefon (vi är inte systrar biologiskt men är så nära vänner och har varit sen vi var 16 år så vi inkluderar varann i våra familjer) hon kände igen sig i humörväxligarna inför förlossing sen sin första graviditet. Plötsligt förstår jag! Jag trodde att bebisen skulle titta ut innan helgen men dom här dagarna har gjort att jag faktiskt fått möta känslor jag inte riktigt visste om. Rastlöshet, irritation, gråt blandat med en enorm kärlek till min man, livet, barnet. VÅREN!
Att känna är så viktigt. Att inte bli rädd när känslorna kommer. Släppa fram dom, andas, känna och LET GO. Lätt att säga, lätt att skriva ned men en annan femma att verkligen göra. Jag lär mig hela tiden, varje dag. Det fina i att vara människa! Att låta alla känslor finnas med i registret. Utan det ena existerar inte det andra. Balansen mellan detta heter yoga och meditation. Att ha kontakt med hjärtat och kroppen. Inte bara vara i tanken! Jag tackar och bugar för varje gång jag får en AHA-upplevelse. Klappar lite extra på mig själv för att jag fortfarande har mycket kvar att lära. Vet att det är därför jag är här! i livets skola....Nu ska jag börja en ny skola tillsammans med vårt lilla barn, jag har haft 9 månaders inskolning men först nu är det verkligt...snart är det verkligt. Det är det jag känner av! Förändringen som ju är det enda bestående i livet. Det enda vi vet är att allt hela tiden förändras....Sällan blir det så påtagligt som när en ny människa kommer till vår jord. Då påminns vi om att det finns något mycket större än vi. Något mer.... som vi kan välja att kalla Gud, Universum, Kraft eller vad vi nu vill. Men det som finns runt omkring och i oss...i överflöd om vi väljer att se. En promenad och vi ser det tydligt, kraften som får knopparna att brista, blommorna att blomma och allt att färgas grönt.
Visst är det magiskt?! Så kasta dig utför och känn. Livet är till för att levas!
2 kommentarer:
Så fint och träffande visst är det så. En ständig resa med nya upptäckter! Hoppas solen skiner på dig idag både "inne och ute"....
KRAM LINA
Åhh så otroligt vackert du skriver!
Titta in i min blogg (om du inte ligger på BB just nu;)) för du har fått ett pris :)
kram
Skicka en kommentar