Med kärlek....

Den oerhörda katastrofen i Japan får oss nog alla att tänka till. Vad är det vår kära moder jord vill säga oss? Det är lätt att titta på TV, läsa medier och förfasa oss - för att i nästa sekund skaka av oss det. "Det är ju så långt från oss, vi lever ju skyddat här i kalla Norden". Men kanske att vi ändå innerst inne förstår att denna teori inte håller i längden. Vi lever på samma jord! Det är vårt gemensamma ansvar att göra det vi kan för att vända utvecklingen.
Jag har inget dunder-recept på vad vi ska göra. Jag känner med dom drabbade samtidigt som jag stryker tvätt och bakar ekologiska chokladbollar. Ska vi ha dåligt samvete? Det tycker jag inte. Men vi bör lyssna på vilket budskap moder jord vill ge oss. Vi kan skicka våra böner och ljusa tankar till dom som just nu i denna stund lider. Vi kan påminnas om att allt kan vända så snabbt. En katastrof kan vara ett faktum på några sekunder. Men vi kan och ska inte sluta leva för det!!! Vi har möjlighet att påverka genom våra egna val och våra egna tankar. Det är vad jag tror i alla fall. Vad är viktigt för oss? För mig är svaret givet - KÄRLEKEN!!! Hur kan jag göra mina val utifrån kärlek? Hur känns det när jag gör något som är helt förankrat i kärlek? För mig öppnas hjärtat än mer och allt känns möjligt. Det är som att energin expanderar och smittar på tillvaron och mina medmänniskor.
Visst tänker jag ofta att jag skulle kunna göra mer för världen. Samtidigt så vill jag tro att jag kan påverka genom att gräva där jag står. För mig är min blogg ett sätt att sprida tankar och reflektioner som förhoppningsvis kan ge ringar på vattnet om viljan till det goda.
Jag skriver ibland om det egna ansvaret och det är ett tema som jag ser tydligare och tydligare i vårt samhälle. När vi slutar lägga skulden på alla andra, när vi slutar att tro att någon ska komma och rädda oss. Det är då det händer saker! När vi vågar se på oss själva och älska det vi ser, med fel och brister då slutar vi vara offer och kan vara med och påverka våra liv. Vid katastrofer är det lätt att se oss alla som offer vilket vi ju på sätt och vis är just i det som sker. Men det ger oss inte mer kraft! Men när vi tar ansvar för situationen känner vi oss mer delaktiga och flyttar fokus från offer till handling. En bön är en handling, att tacka alldeles extra för att vi har en varm säng att krypa ned i är också en handling. Att välja kärlek istället för rädsla är också en handling....

Störst av allt är kärleken!
Varm kram!