Att inte följa strömmen....

Ibland kan jag känna mig som "fröken tvärtemot". Jag ifrågasätter, väljer annorlunda, blir obekväm för en del. Men det är inte någon princip jag har. Det handlar bara om att jag väljer aktivt och att jag vill veta VARFÖR. Jag kan inte göra något - "bara för att" det ska vara så. Men ibland blir jag ledsen över att människor inte respekterar mina val. Senast hade jag ett obekvämt samtal med BVC gällande att vi kommer vänta att vaccinera Linn och förmodligen bara välja några enstaka vaccinationer som vi anser att hon behöver. Det borde ju år 2011 vara ett fritt land vi lever i och allas åsikter borde bemötas med respekt. Men AJ då! Där trampade jag på en öm tå...det var värsta skrämselpropagandan om att jag utsatte mitt barn för livsfara. Jag blir både arg och ledsen! Men jag fick inte fram så mycket där på BVC...min sköterska satt och tittade på mig, barnläkaren var ytterst otrevlig och obehaglig och en AT- läkare stod i bakgrunden och bara nickade åt allt barnläkaren sa. OK att dom vill/ är skyldiga att ge information om riskerna med att inte vaccinera. Men det räcker med info - att skrämma människor och ifrågasätta deras åsikter hör inte hemma i ett fritt land. Vi kommer byta BVC! Jag ger mig inte förrän jag hittar ett ställe där jag kan bli respekterad och trivas även om jag inte följer strömmen. Det är så lätt att sitta där med sin anställning och TYCKA saker. Som egen företagare vet man att det gäller att sköta sina kunder annars försvinner dom. Usch! jag känner mig verkligen arg. Ilska är för mig inte något negativt om man uttrycker den och använder den konstruktivt. Det är när vi stänger in den som den är farlig.
Jag kommer fortsätta vara obekväm för vissa - för aldrig att jag går emot min intuition vad gäller mitt barn eller mig och de mina. Däremot tänker jag inte tvinga på någon annan mina åsikter. Dom är mina och jag står för dom. Här på min blogg ger jag uttryck för dom men där stannar det. Ber någon om råd eller vill ha min åsikt så - Varsågod! jag delar gärna med mig.
Det är som en ny värld av självkännedom som öppnas i föräldrarskapet. Vem är jag som mamma? Hur vill vi vara som föräldrar för Linn? Vad är viktigt och sant i vår familj? Jag hittade en bra sida idag www.naraforaldrar.se där stod en hel del som jag kan instämma i. Som någon på sidan uttrycker det:
"Nära föräldrarskap för mig är att lyssna på sig själv och sitt barn och göra det som känns bäst och inte det som "experterna" säger." Jag kan bara hålla med!!!
Såå! nu har jag fått ur mig lite tankar. Skönt...också skönt att min naprapat varit här idag och lättat på mina spänningar. Nu myspys med lillan!