Min underbara skatt Linn!
Blir både full i skratt och irriterad...beroende på vilka "ögon" jag ser med. Men oj vad folk har mycket åsikter när man har en liten. Samt ställer massor av frågor som dom inte har att göra med. Sover hon på nätterna? Hur ofta äter hon? Har hon inte napp? Idag träffade jag en kvinna som jag känner som ytligast. Linn började gny där i vagnen (det gör hon när den stannar). Kvinnan frågar om hon inte har napp? Nej. Blev mitt svar. Inte tummen heller? blev nästa fråga. Nej. Blev åter mitt svar. Hennes kommentar var då -" oj vilken elak mamma och pappa". Det var ett skämtsamt påstående från hennes sida (hoppas jag) men ändå kände jag mig så fundersam när jag gick vidare. Kvinnan ifråga stank utav rök. Tänk om jag gjort ett påstående om hennes rökning. "Du kanske ska prova med napp istället för rökning?". :) Linn får mat och kärlek och det funkar utmärkt.
Att jag reagerar har såklart att göra med mig själv och att jag just ju nu jobbar med detta temat. Vad som är min sanning! Jag har tagit lite paus med besök och telefonsamtal på några dagar. Umgås med Linn, läser och är lycklig över att hitta tillbaka till min egen kraft. Jag VET ju vad jag tycker och känner. Behöver inte tappa bort mig av andras åsikter...Jag sätter mina gränser själv! För mig och min dotter. VI är dom bästa föräldrarna till vårt barn..ALLA är sina barns bästa föräldrar.
Men jag blir så lycklig när jag hittar pusselbitar som passar i mitt pussel. Bitar som är sanna för mig. Som bärsjalen, babymassage. (som vi börjat på och som jag ska skriva mer om vid annat tillfälle), samsovning, Walldorf pedagogik, fri amning och GLÄDJE, sång och dans. Samt Lasse Berghagen :) Vadå? undrar ni...jo jag gillar sången "En kväll i juni" och har spelat den mycket för Linn, jag dansar med henne i famnen och hon somnar varje gång. Nu "Spotifyar" vi Lasse Berghagen och hon verkar gilla det mesta. Just nu spelas det "Sträck ut din hand" och hon slumrar i sin babysitter. Det är något med Lasses röst tror jag, något tryggt och stort..lite vemodiga melodier med med en underbyggd ton av hopp och kärlek. Hmm..nog om det...
Jag är på Personlig utvecklingsresa...från att vara bara Ulrika till att bli Mamma Ulrika. Here we go! Jag lär mig..tack, tack, tack.
Imorgon sticker jag, Linn och Björn på mini semester till Österlen. Vi har hyrt en stuga precis vid havet. Jag tar med kameran och delar med mig av mitt smultronställe- Österlen. Det blir mycket "häng i stugan" med lillan ,promenader, fika på Olof Victor´s, Stekt sillmacka på Buhres fisk, besök på Kiviks musteri, gó mat och pussar.
"See you later - alligator" (med samma betoning som den charmige mannen på Bali i filmen, Eat. love & pray).
"See you later - alligator" (med samma betoning som den charmige mannen på Bali i filmen, Eat. love & pray).
3 kommentarer:
Ja vilken resa av erfarenheter, kärlek, hopp och längtan livet är.. vad vackert det verkar vara där du bor och ska resa till alltid önskat att bo där nere med landskapet mmm.... ha en trevlig hleg LINA
Hej Ulrika! Så glad jag blir att läsa att ni klarar er utan napp. Du anar inte hur många barn som har fått "napp tänder"efter att ha använt napp för länge upp i åldrarna. Kram och njut er minisemester! Heléne
Ville bara skicka en styrkekram till dig. Snälla fortsätt att följa ditt hjärta.
Om du behöver stöd så läs monsterbloggen.webblogg.se - om att skapa sin egen lycka. Dom går sin egen väg precis du.
Skicka en kommentar