Hämta andan!

Idag blir inlägget lite annorlunda. Under tennis veckan har Båstad kyrka gjort en satsning som dom kallar "Hämta andan". Tanken är att i kontrast med pulsen och glamoren på byn bjuda in till eftertanke. Idag talade Malin Wese´n om det ofattbara som drabbade henne och många andra den 26 dec 2004 - att förlora sina tre barn i tsunamin. Jag mötte en granne på hemväg som verkade tycka det var knäppt att lyssna på något "sådant" i solen. Det skulle han inte orkat menade han. Nej! Vi är ju alla olika. Jag tycker det är oerhört intressant att lyssna på hur någon lever med en sådan enorm sorg. Det var mycket gripande. Redan när jag satte mig i den vackra kyrkan och tittade på bilden dom visade där framme på gravstenarna, blommorna och svenska flaggan kom mina tårar. Dom spelade Himmeln är oskyldigt blå i bakgrunden och jag kunde valt att gå därifrån. För att det blir smärtsamt, det bryter av mot sommaridyllen i Båstad, det påminner om att livet är skört. Men jag satt kvar. Malin pratade i 1,5 timme och den tiden rusade iväg. Hon lyckades förmedla så mycket på den där stunden. Sina barns personligheter, kärleken dem emellan, tsunamin, bristerna om hur allt sköttes av Sveriges regering och polisväsen, att livet inte går vidare - det går framåt, men inte vidare på det sätt det var innan. En fot kommer hon för alltid ha kvar den där dagen den 26 dec 2004. Men att det faktiskt går att skratta igen, om hur hon känner barnens närvaro som ger henne positiv energi dagligen. Hon har två barn i livet men för henne har hon 5 barn. Hon har inte HAFT 5 barn utan hon HAR 5 barn. Det kändes så självklart när hon pratade om dom. Som att deras energi fanns där och visade att livet fortsätter fast i en annan dimension. Allt det där tror jag på. Men det är skillnad att lyssna på någon som verkligen upplever det. Malin uppmanade oss att strunta i att reta oss på små saker, njuta av våra kära och berätta om hur mycket vi älskar dom. Då och då kunde jag känna den enorma smärtan i att förlora sitt barn. Med en liten tjej på 1,5 år går det inte att tänka tanken fullt ut. 

Vart tar jag med från föredraget? Kärleken! och att den är evig. Om vikten att följa sitt hjärta även i sådana här svåra situationer. Det finns inga mallar eller rätt och fel. Inte vad gäller sorg heller. Men Malin kom till ett vägval där hon kunde välja depression som enligt henne själv hade vart den enklaste vägen. Men hon valde livet! Dag för dag kan man väl säga. 

När jag klev ut från kyrkan och mötte den ljusa juli förmiddagen och allt tennisfolk vad det faktiskt som en ännu rikare människa. Tack Malin för du delade. Jag delar vidare genom detta lilla inlägg.

Ta hand om varandra! Älska mer! Njut av stunden! Våga tala om att du älskar! 

Jag vann dessutom en söt liten IKON när dom drog vinster på inträdeslapparna. Jag visste att jag skulle vinna. Ikonen får påminna mig om att vara tacksam HELA TIDEN för min underbara familj. 

Bliss