och så var det där med yogan....

Har helt tappat yogan. På något sätt är den ändå en del i mitt liv. Mattan står där och det händer att jag rullar ut den och låter kroppen sträcka ut sig. Nu är min plan att börja igen när vi flyttat. Ska gå en nybörjar kurs på Earth Yoga i Palma. Jag behöver börja från grunden. Aktivera musklerna från djupet. Hitta alla lås igen och den där sköna kroppsmedvetenheten yogan ger. Jag ser fram emot det och Earth Yoga provade jag i september när vi bodde i Santa Catalina 1 månad. En underbar studio och superduktiga lärare!!! Lyx att det nu kan bli "mitt" yogaställe.

Trots att jag inte yogar känns kroppen bra och stark. Det blir ju en del promenader och bärande så jag håller mig aktiv. Det har också varit skönt att släppa massor av föreställningar kring yogan som jag hade. Att den skulle vara på ett visst vis, kännas si eller så, ge mig alla svaren osv. Ser på yogan med andra ögon nu. Visserligen gillar jag uttrycket "whatever the question is - yoga is the answer". Det händer magiska saker på mattan, helt klart. Det mest magiska är att jag där hör min egen inre röst. Känner min kropps signaler och följer min andning. Det är stort. Något vi alla behöver. Men för mig kunde det stundtals bli prestation inblandat. Det är inte yogans essens det vet jag. Jag tror att jag genom att föda Linn har fått en ny relation med min kropp. Större ödmjukhet, mer kärlek och acceptans.

För det är med vördnad till kroppen jag tänker välkomna yogan i mitt liv igen. Ett steg i taget. 

Idag hör jag min egen röst bättre och bättre. Med eller utan yoga. Jag har hittat helt nya verktyg som gör livet så oerhört mycket enklare och roligare att leva. 

Jag tänker på det där en del nu när jag börjat blogga. Att jag vill skriva om det roliga, enkla och nyfikna livet. Om att må bra, god mat och vackra platser. Blir det intressant att läsa om? Det har ju visat sig att bloggar som skriver om tex sjukdomar blir snabbt välbesökta. Detta tycker jag på ett vis är tragiskt. Inte att det skrivs bloggar när någon är sjuk. Det tror jag tvärtom kan vara mycket förlösande och hjälpa den som skriver. Men att vi "går igång" på att någon är sjuk. Med "går igång" menar jag att det är lätt att gå in i någon annans drama i stället för att ta ansvar för sitt eget liv. När någon har det svårt så får vi det automatiskt "lite bättre". Det finns ju också aspekten att vi bara bryr oss.... Mmmm....det är hur som helst ett intressant fenomen tycker jag. 

Vi skriver ju alla "bloggare" för vår egen skull och om vår egen resa. Ytlig, djup eller mitt emellan. Välbesökt eller inte. 

Jag är glad att jag börjat skriva igen. För mig känns bloggen viktig nu i flytt processen. Det ska bli så kul att få dela vår vardag i Palma med er. 

Tack att ni läser!

Detta svenska ägda hotel bodde vi på senast vi var i Palma. Rekommenderar ! :