Se möjliheter, våga och göra....

Hemma igen efter ett par dagar i Småland. Har blivit ompysslade hos mamma och pappa med god mat och dryck. Linn har busat med kusinerna och vi har haft tid att umgås. Lilla samhället Bor där jag växte upp har väl ca 5000 invåndare. En lugn och trygg plats där tiden på sätt och vi har stått stilla förutom att människorna blivit äldre. Ni vet den där känslan att möta någon som just var en granntjej med flätor i håret men nu är vuxen och har 3 barn. Hmmm....hur gick det till??? En del ser sin uppväxtort som att återvända hem. Jag gör inte det. Där bor min mamma och pappa och där växte jag upp. Men det känns inte som att återvända till mina rötter. Mina rötter är djupare än så och finns någon annanstans. Egentligen har jag nog alltid letat efter dom men på senaste åren har min syn på det där ändrats. Hemma är där jag är just nu. Om det är Småland, Helsingborg, Ramlösa, Båstad, Palma är inte avgörande utan känslan av att jag är hemma i mig själv.

Inget ont om min uppväxt eller platsen jag växte upp på. Jag är tacksam för allt! Men att bryta mig loss från Småland var viktigt för mig. Vissa platser berör mer än andra. För mig är havet frihet och öppenhet medan granskog är instängdhet. Däremot min pappa tex älskar granskog och för honom är det hemma och trygghet. Visst är det intressant vad vi dras till olika platser. 

Idag var det lite "jippo" i Bor och vi har åkt Ohsabanan. En museijärnväg med lok från 1917. Barnen tyckte det var en upplevelse och det tyckte jag också. En liten mysig tur på en kvart och sen var det korv och våffelförsäljning. Här bilder från dagen!

På understa bilden ser ni min brors blivande fru Malena som är gravid. En liten kusin som kommer i september :)

Vi hann även besöka min farmor 98 år. Det är alltid lite jobbigt att säga adjö till henne och denna gång kändes det mer än vanligt. Nu flyttar vi och jag vet inte exakt när vi kommer tillbaka. Vi vet inget om framtiden men farmor är gammal och skröplig....Hon säger nästan alltid "vi får se om vi ses igen". Ja älskade farmor...ditt liv har varit långt. Jag bär på så många fina minnen från Råhult där du och farfar bodde. Nu kommer vi bara på en snabbvisit till dig, klappar om dig och sitter en stund på din säng. Vissa bitar i livet är tuffare än andra. Jag är glad att jag alltid visat dig att du är viktigt för mig. Vi fortsätter framåt och låter livet ha sin gång. Step by step....

Vi pratade om vår flytt här ikväll. Om 3 veckor har vi haft slutstädning på lägenheten här i Båstad. Många tycker vi är modiga. Jag kom fram till att det krävs en del steg för att göra förändringar.

Först måste du se möjligheten! Se att det faktiskt skulle var möjligt att göra det du önskar, det du drömmer om och det hjärtat vill.

Sedan krävs modet! Mod att följa ditt innersta. Våga! Att se vad du har men inte veta exakt vad du får. Bara lita till vissheten. Gå framåt. Förlora fotfästet en stund med enda löftet att inte förlora dig själv.

Därefter gäller bara Just do it! Som Birk säger i Ronja Rövardotter : Att tänka bär inget vatten. Det är genom handling det sker något.

Det är ungefär den där processen vi har gått/ går igenom. Vi gör ett ganska stort steg och flyttar utomlands men det kan ju också gälla små förändringar. Huvudsaken tycker jag är att leva livet fullt ut. Varje dag, hela tiden. Det kan kräva en del uppoffringar men ger så mycket annat tillbaka.

Vi har fått livet - förvalta det väl