onsdag 14 augusti 2013

I väntan på bonusdottern!

Nu landar snart Amanda, min bonusdotter och Linns storasyster på ön. Pappa Björn har just åkt iväg för att möta på flygplatsen. Jag har plockat i ordning här hemma, tänt ljus och förberett hennes rum (Linn lånar ut sitt rum, hon sover ändå i vår säng :)) Det känns kul att få besök och Linn kommer rusa in på rummet i morgon bitti för att väcka syster.
Annars har dagen varit väldigt lugn för min del. Har haft lite huvudvärk och hållit mig inomhus. När skuggan kom på terrassen vågade jag mig ut framåt kvällen. Jag har sluppit huvudvärk hittills trots värmen. Glad för det! Tänker på att balansera Pitta hela tiden. Skugga, hatt i solen, vätska, inte för het mat mm Men även känslolivet spelar in för att balansera doshorna. Jag vet att jag har mycket kreativitet som vill ut och ibland skapar frustration....jag jobbar på det....Tålamodet, invänta, bara vara, tillit.....

Välkommen storasyster Amanda!

Pryder vår vägg och påminner om att vara lycklig varje dag.

En öl svalkar gott!


Del av vårt vardagsrum fotat från loftet/kontoret....





En vän till mig ska på begravning imorgon. En kvinna i 40 årsåldern efterlämnar man och 4 barn. Tragiskt och tankar om livet och döden väcks. Vad är meningen med att 4 små barn förlorar sin mamma? Jag vet inte. Men jag har en tro som bär mig om att allt är så mycket större än vi kan förstå. Att livet här är det lilla men ändå i det stora....Att allt hänger samman....Att allt bara är kärlek.....
När jag tänker på tiden innan Linn fanns så känner jag nu att hon alltid funnits i mig på något vis. Hon kom inte med kärleken utifrån. När jag såg in i hennes ögon så öppnades mitt hjärta så mycket att det nästan smärtade. Kärleken vällde fram!!!! Men den fanns där redan innan.....
När vi förlorar någon gör vi det i fysisk form men kärleken kan aldrig försvinna. Den energin är evig. Tror jag...djupa tankar och frågor utan svar men ändå så viktigt att våga se på alla delar som tillhör livet. En klok vän skrev häromdagen i ett mess "Och inget i livet är ju så naturligt och ofrånkomligt som födsel och död. Däremellan får man fylla livet." Så sant! SÅ vänner lev det liv du önskar och gör allt du egentligen inte vågar. Älska fullt ut och var sann mot dig själv.
Varm kram



3 kommentarer:

Marika sa...

Så vackert!
Min vänninnas syster dog häromnatten...i lungcancer...hon ville inte och min vän som var med sa att det var en kamp...
Tänker att vi nog måste vara lite mer förberedda...om det nu är möjligt...
Kram

Ulrika Forsell sa...

Ja Marika! Det är nog acceptansen i livets gång och i att vi inte styr allt själva ( på detta plan i varje fall) det handlar om. Vi vet ju att jordelivet har ett slut ändå lever många i förnekelse inför detta. Skjuter upp saker till SEN. Finns någon bok av någon tysk kvinna ( tror jag) som menar att först när vi accepterar döden fullt ut börjar vi leva. Men så svårt! Särskilt när vi på något vis drabbas i vår egen närhet av död. Att något så naturligt ändå är så främmande och skrämmande. Viktigt att våga prata om det. <3

mamma sa...

Älskade dotter vad fint du skriver !! Mysigt du hade gjort till Amanda. Ha det jättemysigt o hälsa henne. Kramar till ER alla !!