Huvudvärken gör mig sårbar och skönt att få ur sig spänningarna även om det är tårar.
Tittar in på bloggen " I kroppen min" har bara följt Kristian litegrann. Har fortfarande inte lyssnat på hans sommarprat i P1, vilket jag förstår var så fint. Senaste inlägget på hans blogg visar att han närmar sig ro. Kommentarerna är många, jag läser några och tårarna rinner. Vad han berör med sina vackra och nakna ord. Orättvist är ordet man spontant känner.... Vad vet vi om livet?
Jag ligger här och migränen är ingenting mot vad människor slåss med därute.
Jag känner en enorm ödmjukhet för livet.
Tårar och känslor är inte farligt. Det är själens språk!
Bläddrar i Malins vackra yogabok och får upp en sida som berör mig lite extra där hon skriver om en vistelse på ett spa i Värmland. Hennes mamma sjunger på kvällen :
Det är mitt liv
Det enda som jag fått
Så trampa inte ned
Den ömhet som jag sått...
Så vackert! Påminner mig om att vi ska ta tillvara på det liv vi har. Förvalta det väl och aldrig låta någon annan tala om vad vi ska göra. Alla har sin egen resa och bär sin egen visdom.
Ibland kan sådana här introverta dagar behövas. Eftertanke och tid att hinna ifatt allt som händer. Så trots att min helg inte alls blev vad jag tänkt så har den lyckats öppna hjärtat än mer.
Kärlek! Från mig liggande i sängen i ett soligt Palma och funderar på vad som är viktigt..... Kommer som alltid fram till att.....
Störst av allt är kärleken.
Så våga älska fullt ut kära vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar