torsdag 25 mars 2010

När livet utmanar!

Det är en utmanande period i mitt liv på ett plan. På ett annat är det bättre än någonsin! Tur är väl det, tänker jag när jag hoppar upp ur sängen på morgonkvisten. Det funkar! Jag bara bestämde mig och så GÖR jag. Analyserar inte utan bara stiger upp. Däremot är det kvar andra rutiner som jag vill lägga till. Men en sak i taget...i 21 dagar....
Igår blev det senare sänggående än tio för vi jobbade i butiken hela kvällen. Jag ska göra om lite, sätta upp lite hyllor och annat. Min fina man hjälpte mig att borra i betongväggar= Han borrade och jag stod bredvid medd dammsugare och höll för öronen. Visst är det väl ett hemskt ljud att borra i betongvägg?? Det blev paus med "pubkrubb" som definitivt inte ska ätas för ofta för min del. Just denna kväll med snörvlande näsa efter att jag pussats med snoriga syskonbarn - var det helt OK. Kurr i magen - hungrig - mat - mätt.När jag ibland äter snabbmat brukar jag försöka uppskatta den istället.
Jag har beslut som ska fattas inom närmsta tiden. Egentligen spännande beslut, men också utmanande. Jag har upptäckt med åren att det här med personlig utveckling är väldigt spännande och komplext. Precis när jag tycker att jag har koll på allt så uppptäcker jag att jag inte har det. Jag faller! Är känslan....Men verkligheten handlar mer om att jag expanderar. Ny fas! Förändring av något slag. Mitt i "stormen" i accepterandet vänder det, ljusnar det och då känner jag kraften, styrkan och modet som alltid bär mig. Tacksamheten över att finnas till! Över dom små lösningarna som alltid kommer, hur livet finurligt visar mig vägen. När jag tillåter mig att KÄNNA. Så länge jag kämpar emot fortsätter kampen. Men när jag kapitulerar och tar långa, djupa andetag finner jag vägen till mitt hjärta. Att vara människa är så mycket och livet är så mycket. Jag ser många som utmanas runt omkring mig. Var och sen på sitt eget lilla vis. Men att utmanas är inget dåligt. Det ingår i livet. Det är inte hur vi har det utan hur vi tar det som är det viktiga.
Så att jobba på sitt eget välbefinnande, sin egen balans gör att vi står starkare när det blåser. Det kommer alltid att blåsa, det kommer alltid att regna och lika säkert kommer alltid solen fram igen.

1 kommentar:

Per sa...

Kloka ord syster!
Ses snart, bamsekram från din telefontrötta bror ;)