Jag känner en djup längtan av inre lugn. Av att vara förankrad! Ibland tappar jag fotfästet och blir sårbar....drar mig undan och tappar kontakten med det som är viktigt. Då brukar en sorgsen känsla infinna sig. En känsla av tomhet....den känslan kommer mer och mer sällan nu för tiden. Det känns faktiskt lite konstigt att skriva om den så här på bloggen. Men jag väljer ända att dela med mig. För jag tror att många av oss har stunder när vi "tappar bort oss". Nu vet jag att jag har alla nycklarna i min hand. Det gör mig trygg! När denna känsla nu dyker upp tar jag den som en påminnelse...en påminnelse av det som är viktigt. Vetskapen att jag aldrig skulle kunna leva mitt liv utan att vara riktigt, riktigt sann mot mig själv finns där.
Yogahelg med Maya ligger framför! Underbar, stilla, dynamisk, organisk yoga. Släppa andetaget! Det behöver jag....släppa fram passionen på riktigt. Whiii!!!! Förväntan och glädje!
Som att jag önskat mig något väldigt länge och så plötsligt står det jag önskat där med allt vad det innebär. Just nu är det kraft i saker och ting. Både i naturen som fullkomligt exploderar ( även om Helsingborg varit kallt och lite höstigt idag...) och även i oss människor. Det går inte längre att förminska oss. Nej! Vi har alla så mycket unika gåvor som vi ska dela med oss utav. Time to do! som jag skrev i förra inlägget.
Jag har ätit lite gott och tog ett litet glas rött vin till det. En vacker dikt var fastklistrad på flasken som vi fått av goda vänner:
Det gudomliga finns inom oss alla, och bär med sig en brinnande längtan, att dansa i kärlekens flamma, tills inget annat finns kvar.
Det gudomliga finns inom oss alla, och bär med sig en brinnande längtan, att dansa i kärlekens flamma, tills inget annat finns kvar.
Jag önskar dig en lovely weekend! Det ska jag ha...på yogamattan...i andetaget....i stillhet....av längtan...
Namaste!
1 kommentar:
Känner igen mig väldigt mycket i det du säger om att "tappa bort sig själv". Har just haft en sån period men är nu tillbaka i mig själv igen. Underbart skönt. Lösningen var enkel, att skala av och bara vara.. (vilket ju är det svåraste tänkbara just när man tappat bort sig själv.. vadå bara vara?)
Skicka en kommentar