Så kommer alla känslorna på en och samma gång...

Jag har känt mig låg några dagar. Inte riktitg vetat varför, bara känt mig neutral och inåtvänd. Skyllt på vädret och värmen som inte kommer. Försökt att gå in i känslan eller komma ur den - uppleva eller upphöra ( ord som Maya guidade med på yogan, tänker på dom ibland). Kanske är bästa vägen ur en negativ känsla just att uppleva den. Fast det finns väl egentligen inte negativa känslor. Känslor är ju känslor! Värderingarna lägger vi ju själva in i dom.

Jag har nu gråtit en lång stund och känner mig faktiskt ganska befriad. Ett vemod som blossade upp och ville ut. Ett vemod som nog handlar om livets gång. När liten blir stor! Jag besökte min yngste bonus son idag. När jag lärde känna honom var han bara 4 år och idag är han 15 år. Mitt band med honom är speciellt och mycket positivt. När det funkar med ett bonusbarn blir kärleken så ovillkorlig. Vi har valt att tycka väldigt mycket om varandra. Inte för att vi måste utan bara för att vi helt enkelt gör det. Jag har även fått uppleva motsatsen och det är tufft. Det har lärt mig så mycket om livet att träffa en man med barn sen tidigare. Om kärlek och rädsla! Någon gång kanske jag delar med mig av detta. Kanske blir det en bok, kanske blir det i form av någon föreläsning. Eller blir det inte alls! Men jag känner nu efter över 10 år med min man att detta har varit med att skapa den jag är idag. All smärta och också all glädje den inneburit och innebär. Det är enklare idag. Jag vet vem jag är idag och saker och ting har lagt sig...om inte exakt så som vi önskat...så precis så som det ska vara. Det är det svåra! Att släppa taget och se skillnad på när jag kan göra något och inte kan göra något....

Grant me the serenity

to accept the things

I cannot change

the courage to

change the things I can

and the wisdom

to know the difference

I alla fall är jag väldans stolt då min bonusson är första rankad i Sverige bland -95:orna i tennis. Denna lille kille som alltid varit så oerhört speciell för mig är nu längre än sin pappa. Här står jag bredvid och förstår inte riktigt hur det gick till. Men det är väl så det är att vara förälder...om det sen är biologisk eller inte är inte avgörande för kärleken. För den brygger broar, förenar och öppnar hjärtan. Ibland är man beredd och ibland inte! Ibland kommer alla känslorna på en och samma gång. Då är det bästa att uppleva! Ahhh..andas och öppna hjärtat ännu mer. Let it flow!