Mamma och dotter!

Vad fort det går att "connecta" med sitt barn. Man lär sig snabbt att känna igen olika miner och läten. Vilka behoven är! När hon skriker gör det ont i hela mig och oftast vet jag vad hon vill.... Sista dagarna har jag känt ett behov av att plocka in yogan och meditationen i vårt liv igen...på ett nytt sätt...på mamma -dotter vis. Yogan kan vara en så enkel sak som att spreta på tårna under amningen. (Mina tår alltså :) alla som tränar yoga vet nog vad jag menar). Känna in hela kroppen, stå på hela fotsulan, röra händerna medvetet och låta fokus finnas i varenda fingertopp. Låta andetaget lugna och finnas med om det stressar ihop sig. Meditationen kan finnas med i amningen. Det är lätt att hamna i ett meditativt tillstånd av oxytocinet som ökar i kroppen och därmed ger ett skönt lugn när man ammar. Kontakten med den lilla, hjärtslagen som går i varandra och hudkontakten som sprider en underbar värme i kroppen. Tiden stannar och inget annat känns viktigt just då! Jag sjunger mantran med den lilla. Häromdagen sjöng jag Ong Namo med Snatam Kaur för Linn och det gillade hon. Den brukade vi sjunga på gravidyogan...kanske känner hon igen den. Mmmm...det gäller att finna vår rytm i det nya. Få med de delarna jag behöver för att må bra.....som yogan. Just nu får det bli på det sättet som stämmer in i vår vardag. Det är spännade att vara mamma....jag lär nya saker om mig själv varje dag. Wow! allt är så förändrat och samtidigt känns det så naturligt.
Kram från en bloggande mamma!