Om att lyssna på sitt inre...

Vissa områden ligger mig så nära om hjärtat...jag går igång och känner bara YES! detta är så viktigt. Jag vill liksom förmedla till hela världen och få alla att lyssna inåt. Hmmm..lyssnar jag då på mitt eget inre. Oftare nu än tidigare. Jag är fullt medveten om att jag varit alltför dålig på detta område tidigare. Vilket fått mig att betala ett högt pris i form av mitt eget välmående. Jag har haft många reaktioner från min kropp som velat säga mig något. Eksem, migrän, ångest och svårigheter att bli gravid. Det som är bra är att jag lärt och lär så mycket på min resa. När kroppen talar om att själen vill något annat då är det bara att lyssna. En del av mina vänner säger att jag är bra på att lyssna på mig själv. Ja, jag har liksom varit tvungen...signalerna har varit tydliga och är tydliga när jag försöker gå någon omväg. Jag såg mig länge som annorlunda och att det var ett svaghetstecken. Idag ser jag det som en styrka och att det ger en lyhördhet både inför mig själv men också inför andra. Men det är en stor skillnad i att känna empati med någon och att gå in i den andres "drama". Det gör jag ytterst sällan, fast det klart det händer. Men att "Tycka SÅ synd om någon annan" är långt ifrån att hjälpa den andre. Alla är vi på något plan ansvariga för vår livssituation. Alla kan vi påverka den även om vissa tycks prövas hårdare än andra. Jag kan känna djup empati för människor men sitter sällan och "ojar" mig för andra. Men genom att själv leva mitt liv så sant som jag kan inbillar jag mig att jag sprider ringar till min omgivning att göra detsamma.

Björn köpte en bok för ett tag sedan"Anti cancer - ett nytt sätt att leva" (skriven utav David Servan-Schreiber.) En fascinerande bok som sätter fingret på otroligt viktiga saker. Läs den! Den är viktig för oss alla. Idag slog jag upp ett kapitel och vill här del med mig av några rader:

" Många av oss har lärt oss att försumma vårt inre. Vi har övat oss att låta bli att lyssna på vårt inre. Vi har koncentrerat oss på konkreta mål - att klara av akuta kriser, hitta en livspartner, ta hand om barnen, leva upp till våra föräldrars, vänners, chefers och arbetskamraters förväntningar och så vidare - och valt att undertrycka detta livsviktiga men svårbegripliga mummel som hörs djupt inom oss. Om vi hade lyssnat på detta mummel hade vi förmodligen hör det här: "Jag mår inte så bra. Jag saknar något. Jag behöver mer intrigitet, mer skönhet, generositet, glädje, ömhet...Det räcker inte...Jag saknar något väldigt viktigt..." Det är lättare att slå dövörat till och kasta sig över ett telefonsamtal, ett mejl, en film, en falska vin, en cigarett, droger eller något annat som dövar våra sinnen".

Amen och halleluja säger jag. Tror vi är många som känner igen oss. Så sätt din eget inre främst! Många av oss vet inte ens vad vi vill, vart vi ska och vad som är våra grundvärderingar. Det är en bra början att ta reda på.

Vi var på en studentfest igår. Trevlig sådan med trevliga männiksor. Studenten väcker alltid något inom mig. Alla glada ungdomar fyllda av förväntningar. Livet ligger framför och likaså alla prövningar. Jag längtar inte tillbaka till denna tid - jag är glad att ha börjat land i mig själv. Tack, tack! Men jag känner en ömhet inför alla dessa unga vackra människor. Försommar, studenter, sol och grönska. Massor av känslor.... ibland blir kärleken så naken och klar. Då är den som vackrast!

Så våga älska fullt ut!

Våga lyssna inåt och

Våga dansa mera!!!

Med kärlek gott folk och har en fortsatt skön helg.