Livets gång....

Hösten påminner om tidens gång...om att allting går i cirklar. Föds, blommar, vissnar och dör...för att födas på nytt. Det kommer en ny vår!
Min svärfar dog hastigt i fredags. Han blev 80 år så han fick ett ganska långt liv...men det känns alltid för tidigt när man drabbas i familjen. Vi är i Alingsås nu och hjälper Björns mamma med allt praktiskt det medföljer när någon går bort. Jag är ju mammaledig så vi har tid att följa med, jag och Linn. När det är en äldre person som dör är det ju lättare att acceptera. Men också konstigt...ett helt långt liv slocknar och kvar blir minnena. Alla gör ett avtryck! Lämnar familj och vänner bakom sig. Vi bär var och en med oss våra personliga upplevelser och minnen av personen. Allt går i cirklar. Någon föds, någon dör. Att hålla fast tjänar ingenting till. Ändå gör vi det! För vi vet ju vad vi har men inte var vi får. Vart händer sedan? Jag är övertygad om att allt är energi och att vi alla hänger samman på ett högre plan. Hur är svårt att förstå här i det jordiska. Men det ger en trygghet i att inte försöka kontrollera. Släppa in kärleken och tacksamheten. Vi hamnade på högmässa och Tacksägelse gudtjänts igår då vi skulle höra svärfars namn läsas upp i kyrkan. Prästen talade om tacksamhet och stunder av lycka. Det är ofta i det enkla vi upplever stark lycka. I dom små stunderna. När allt kommer omkring är det ju kärleken, hälsan och familjen som är viktig. Sedan vilka den familjen består av är ju upp till var och en att avgöra. Jag har en stor familj där även många vänner ingår.
Just nu sitter jag och bloggar med utsikt över sjön Mjörn, molnen har lättat något och solen skymtar där bakom. Vi har just ätit äppelkaka, druckit yogi te ooch Björn tänder just en brasa. Linn skrattar liggandes på en filt på golvet. Trots att vi är här i Alingsås av tråkig anledning så finns även i detta lyckliga stunder.

Älska livet som det är!