Tankar vid köksbordet.

Jag är trött. Tror att det är en reaktion på allt. Husförsäljning som tagit hela hösten, att leta boende, katten....Nu har allt löst sig. Nu är vi här och det känns bättre än väntat. Hemma på något sätt. Nu kan jag pusta ut och i det kommer också mycket känslor. Mycket att hinna ifatt.
Behöver tid att reflektera. Jag ska ge mig mer space. Vila med Linn istället för att hinna med något annat just då. Sänka kraven - för visst har jag krav på mig. Som jag själv skapar. Jämför omedvetet med hur andra gör och har det med sina bebisar. Ser uppdateringar på Facebook om kurser, retreat och annat folk ska på. "Jag borde kanske"..... Det är när "det där" surret börjar påverka som det är dags att dra i bromsen. Lyssna inåt. Vad är mitt? Vad är andras? Varför "triggas" jag av vissa saker? Vad ligger hos mig? Det är när jag börjar ställa frågor som det händer saker. Då kommer jag fram till vad som är sant för mig. Vad som är viktigt för mig.
Jag vet ju det egentligen. Men så kommer jag ur balans, blir stressad, äter för mycket choklad och en och annan kopp kaffe. Sover för lite. Då behöver jag bestämma mig. För att ta ansvar och bestämma över mitt eget liv. Kliva fram och inte bakåt. Ta den plats jag ska göra i mitt eget liv. Inte stiga åt sidan. Vara i min kraft. Ah! befriande. Det är ju då allt blir enkelt. To be in my being. 
Då vet jag ju varför jag fortfarande ammar Linn mycket. Låter henne sova nära. Bär henne i sjalen. Kommer dra ut på mammaledigheten för att jag inte vill lämna bort henne på förskola ännu. När jag känner hennes knubbiga armar om min hals, ser hennes tindrande blå, förväntansfulla blick och soliga leende är det värt ALLT. Trötthet, brist på egentid, värk i ryggen av bärande. Att kasta i sig maten, ha koll på klockan för att hålla "någotsånär rutiner". Jag får så ofta höra av särskilt något äldre kvinnor -Ta vara på den här tiden när dom är små. Ja! Det ger mig kraft att göra mina val. Ur hjärtat. Det är inte alltid enkelt att gå en annan väg än "massan".  Jag ifrågasätts, känner mig annorlunda och får verkligen rannsaka mina val. Det är nog lite därför jag känner mig så befriad att ha lämnat Småland och Värnamo. För där kunde jag verkligen känna mig annorlunda. Här i Skåne är jag mer "hemma". Fri! Frihet är ett så viktigt ord för mig. Att få skapa ett liv som jag vill ha det. Inte som det "passar sig". Utan ur val som är äkta, som är ur kärlek. Men ibland blir jag ledsen och känner mig lite vilsen. Då är jag extra tacksam över mina nära och likasinnade vänner och min man. Hos dom kan jag ventilera och hämta kraft....för att gå MIN väg.
Nu har bonusdottern Amanda kommit och sitter med Linn och lyssnar på barnsånger. Vi ska snart på promenad. Andas lite havsluft! Det behöver jag idag.
KRAM!