Tidig skärtorsdagsmorgon, blå himmel, sol och frost på bilarnas rutor. Linn vaknade tidigt och vi är uppe innan sju. Vi tar det lugnt och leker. Jag bläddrar i Mama´s senaste nr och Linn vill gärna hjälpa till. Det är ett uppslag med texten "Råden jag hade velat ge mig själv som bebismamma". Jag läser och ler igenkännande. Här är några av råden :
Skippa egen säng
Sluta jaga egentid
Dyrast vagn gör dig inte till bättre mamma
Släpp bakterieskräck
Filma mera
Släpp stavmixern
Lyssna till dig själv - inte till alla andra
Det står mer om varje råd men jag sammanfattar lite här. Säkert är vi många som känner igen oss. Det står faktiskt mycket bra i den där artikeln. Någon menar att man är så påverkabar som nybliven mamma. Jag kan hålla med om det på sätt och vis. Visserligen känner jag mig trygg i min mammaroll och har gjort hela tiden. Men jag har googlat ganska mycket, läst en hel del böcker och artiklar. Tagit in info, värderat och sorterat bort. Läst om sömnmetoder, attachment parenting, Walldorf pedagogik, smakportioner, allmänna BVC råd mm....Det finns en djungel där ute och alla vet bäst. Det finns mycket bra att lära och en hel del sorterar jag bort för att det inte passar vår familj. En dag när vi satt vid köksbordet och pratade sa jag till min man: Om vi tre bodde ute i skogen och inte hade någon kontakt med omvärlden...Hur hade jag gjort då? Om det inte fanns mallar och viktkurvor? Om det inte fanns affärer fulla med barnsängar, skötbord, leksaker mm....Jag kom fram till att jag skulle gjort just som jag gör. Amma, sova nära, låta henne vara en del i vårt liv, vår vardag. Smaka det vi äter, busa, vara närvarande. Skapa en trygg tillvaro för henne utifrån vad vi tycker är tryggt. Lära henne att möta världen utan att begränsa henne.
Jag gillar kunskap och att göra aktiva val. Men jag har lärt mig så mycket om flexibilitet och att släppa föreställningar i mitt mammaliv. Det ger mig en ödmjukhet till alla andra föräldrar. Vi gör vårt bästa hela tiden. Visst ser vi barn fara illa emellanåt och det skär i hjärtat på alla föräldrar tror jag. Gör dessa barns föräldrar sitt bästa? Förmodligen utifrån vart dom befinner sig på sin resa. Det vi kan göra där är att ta vårt vuxen ansvar. En komplex fråga som jag inte går in på här.
Inför min förlossning hade jag skrivit förlossningsbrev och förberett hur vi skulle ha det. Det var en del av det som kändes oviktigt när det var dags. Men jag är glad att jag skrev det där brevet. Det hjälpte mig att skapa en vision om hur jag ville ha det. Det gjorde mig trygg och förväntansfull. Att vissa saker sedan blev annorlunda spelade ingen roll. Just så känner jag med att vara mamma. Jag läser och tror att jag ska göra på ett visst sätt. Det ger mig en struktur och ram på något vis. Men sedan är det så mycket!!! som ändra sig på vägen.
Någon skriver i artikeln " Försök relaxa mer i mammarollen och lita på att du känner ditt barn bäst! JA! just så är det. När jag gör mina val inifrån hjärtat och följer Linn då blir det bra. Det är inte samma sak som att låta hennes vilja styra i allt. Nu är hon 1 år och behöver lite hjälp med gränssättning. Det är ju det vi är till för - vi föräldrar. Att guida och vara närvarande. Ge massor av kärlek och beröring. Alla barn är olika och vi föräldrar är olika. Vilken tur! Men det jag tror att vi alla mår bra av är just Kärlek, Beröring, Att bli sedda och bekräftadefå känna sig delaktiga och behövda. Det tror jag ger glädje och helhet till oss människor.
Mmmmm...reflektioner så här på skärtorsdagen. Nu är det påskledigt och massor av kul på gång. Idag blir det besök i Höganäs och Lena Alfframs ateljé. Jag tar med kameran så får ni också se vad hon hittat på för kul.
En bra början på påsken önskar jag er - och ni har väl polerat kvasten?! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar