Personlig utveckling....

Vad är personlig utveckling? Behöver vi gå kurs för att utvecklas? Sker personlig utveckling genom dynamiska processer eller i det tysta och till synes lugna? Jag tror att alla vägar ger personlig utveckling i mer eller mindre skala. Däremot tror jag inte på "quick fix". Vill förtydliga här. Jag tror att vi på ett ögonblick kan plocka bort blockeringar vi bär med oss och på så sätt resa med lättare bagage. Det kan man ju i och för säg kalla för "quick fix". Men det innebär inte att allt blir enkelt och friktionsfritt. Ju mer "hemma" jag blir i mig, desto känsligare blir jag också på ett sätt. Kan bli rörd till tårar bara genom att titta på min dotter. Hjärtat öppnas fullt ut och kärleken strömmar genom hela kroppen. Men det finns också en sårbarhet som nästan kan göra ont. Allt blir tydligare och jag kan mer och mer se igenom saker. Vilket kan vara skönt och samtidigt frustrerande. Resan pågår hela tiden tror jag. Livet pågår och vi väljer med vilka ögon vi ser på det hela. Kanske finns det vi letar efter inom oss själva. Det tror jag!
 Jag märker är att jag inte fastnar i saker lika länge. Allt går på något sätt snabbare. Jag kan komma i kontakt med något gammalt jobbigt inom mig, gråta en skvätt, stampa i golvet och "spy" ut det jag behöver få ur mig. Sen är det lugnt igen. Som Janesh skriver i boken, Ayurveda för ditt sinne : Bättre att kräkas upp om man mår illa och sen torka golvet än att gå runt med en ständigt illamående. Han skriver det i ett kapitel om att rensa ut negativa tankar och känslor. Jag gillar tankesättet!
Just nu är min liv ganska stilla och på ett sätt enformigt. Alltså stilla på ytan. Med en aktiv 1 åring är det ju långt ifrån stilla och det är det största som hänt mig. Men i detta finns också en annan dimension. Att bli mamma när man fyllt 40 år, drivit eget företag i många, många år, gått kurser, träffat människor, jobbat aktivt med min personliga utveckling till att "bara vara mamma". Det är en utmaning i det som jag måste säga är den största kurs i personlig utveckling jag gått.
För att ge lite extra utmaning till det hela :) har vi ju flyttat, vilket innebär att jag har längre till mina vänner (dom flesta). Än så länge har jag inget socialt liv här i Båstad. Jag har inte riktigt drivkraften att skapa nya kontakter. Men jag vet att det kommer! Jag är social av naturen men har också en inåtriktad sida. Vart vill jag komma med detta inlägg? Jag vill nog bara klargöra för mig själv vart jag befinner mig. Jag är i landet föräldrar, i mammalandet. Jag/ vi väljer att ha vår tjej hemma ett bra tag till och få till det med jobb ändå. Det innebär mycket lugna hemmadagar med same, same. Frukost, lekstund, sovstund, middag, promenad, mellis, lek, kvällsmat kantat med disk, tvätt och den största kärlek jag upplevt. Från att ha fokus på mig till att ha fokus på Linn. Även telefonen är tyst numera. Tidigare ringde den ena väninnan efter den andra för pratstunder. Men jag har aktivt valt bort och valt till. Nej till andra och Ja till mig själv. En klok väninna sa idag ( ja, jo jag är inte helt insnöad, jag pratar med folk :)) hon är också mammaledig men på annan ort. Det kanske är i det där stilla och enformiga som den största personliga utvecklingen sker. JAA! det tror jag med. Sen bara märker man att oj vad det har hänt saker. Man får nya insikter, nya vänner, nya idéer och då förstår man vad som faktisk hänt där hemma i vardagen. Mmmm.....mammatankar.....i regnet...sjutton var det regnar. Sol kom nu och svep in oss i våren, ljumma vindar, fika på lekplatsen, lite solbruna kinder. lätthet och salta bad......