En svacka...

Vi har haft en rolig helg med min bror och hans gulliga flickvän. Vi fungerar bra ihop! Det bara flyter på och alla utrycker vad dom vill. Inget krångel utan bara skönt att umgås. Det blev strosande i hamnen och spana på "innefolket" på Peppes. Tragikomiskt tycker jag. Mycket yta! Alkohol och pengar som rullar. Jag går inte in mer på helgen. Den har som sagt varit lyckad på alla sätt och vis.
Men jag har en liten svacka. En sådan där svacka som gör att orden inte vill komma här på bloggen. När jag behöver gå inåt för att hitta svaren. När jag behöver natur, lugn och ro.
Det är som jag hittat något jag sökt utanför mig själv.... inuti mig. Men ibland tappar jag bort det. Jag har inget behov av att hämta det utifrån längre. Jag behöver inte så mycket yttre kickar för att må bra. Men så fort jag tappat bort det saknar jag det. Den egna kraften. Som att jag i semester ledigheten får tid att se vart jag står just nu. Det är grönt runt omkring mig och det känns lite som att jag är trädgårdsmästare och just ska plantera färgglada blommor i allt det gröna. Vilka blommor vill jag sätta? Det är nog där någonstans min lilla svacka kommer..... Så svacka är kanske fel ord. Mellanrum känns bättre. Så jag önskar er en skön söndagskväll och låter det bli ett kort inlägg. Dags att se på vad som finns i detta lilla mellanrum. En paus utan måsten, utan förväntningar. Där jag kan höra mina egna svar. Där jag hinner ifatt mig själv. Här & nu! Andas! Tillåta! Släppa! Ta emot! Plantera och skapa det jag vill skörda.

Jag och min älskade dotter på vackra Österlen.