"Barista lanserar världens första komposterbara kapsel fylld med ekologiskt Fairtradekaffe. Kapseln passar Nespressomaskiner och kan inledningsvis bara köpas genom Barista (även webshop). En 10 pack kostar 39:-. Betalar man med Baristas Stammiskort har man 10% rabatt och Barista skänker dessutom 2:- för en skolmåltid i Etiopien via FN.
Kapseln är gjord av växtfiber och är 100% komposterbar. Kaffet är arabicabönor odlade på upp till 2.000m höjd på kooperativet Cenfrocafe i Cajamarca i nordöstra Peru. 60% av Fairtradepremien används till investeringar och utbildning vilket lett till att Cenfrocafe brukar placera sig högt i Perus kaffeodlartävling. 30% används till mikrofinansiering inom hälsa och vård".
Idag känner jag mig klarare än vad jag gjorde igår. Då fanns en rastlöshet och oro i kroppen. Idag har jag kommit till insikt. Till en del insikter i alla fall. Det går aldrig att gå ifrån sin egen sanning. När jag läcker energi och går in i det som inte är mitt ansvar märker jag det direkt i form av en olustkänsla. Det kan ta tid att komma på var jag läcker. Men genom att ställa mig själv frågor och genom att ha en mycket nära vän att prata med går arbetet snabbare. För jag ser det som ett arbete! Vi lär oss hela tiden. Livet pågår här och nu, med eller utan oss. Vill vi hålla fast i dramer och vägra förändra oss så är det OK. Vill vi se och känna det som är jobbigt och släppa det, är det också OK. Vill vi välja lycka är det OK. Alla dagar är inte extatiska. Inte för mig i alla fall. Jag tror inte på de där sökandet efter kickar. Jag tror på vardagslyckan. Jag tror på att tillåta sig att känna alla sina känslor med vetskapen om att det är mitt ansvar att förändra det jag inte är nöjd med. Ibland gör det ont. Ibland är det som en seg massa av trötthet att ta sig igenom. Ibland är det ilska. Men lättheten finns alltid där bakom. När vi tar tillbaka vår egen kraft och vårt eget ansvar. Då infinner sig en känsla av glädje.
När vi gör det vi älskar med dom vi älskar är det ganska enkelt. Eller hur?
Vädret utmanar mig en del. Särskilt när det regnar och kryper ned mot 15 grader. Då fryser jag och kylan får mig att tappa energi. Det är enklare att bara sitta i solen och låta värmen få kroppen att slappna av och sinnet att bara vara. Men det finns gåvor med det nuvarande vädret också så klart. För att citera något min pappa ofta säger. "Det är ju som det är". Vad gäller vädret är det ju definitivt så. Sen kan man ju tycka mer eller mindre om att frysa. Den är ju bara ett konstaterande. Jag gillar värme bättre!
Men dom där stunderna när regnet öser ned och det blir så mörkt inomhus att vi får tända lampor mitt på dagen. Det är då jag tänker på att det bara är väder. Inte cancer, inte mista barn i tsunamin, inte krig, inte smärta. Bara regn!
Jag tackar denna morgon som fick mig att gå ännu djupare in i mig själv. Som fick mig att igen....hitta tillbaka till min styrka.
Nu är det dags att möta dagen som redan hunnit bli halv ett. Funderar på om Laholm kunde vara ett trevligt utflyktsmål för lilla familjen idag?!
 |
| KÄRLEK |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar