Linn på sin Tigercykel |
Min pappa Roland |
Min mamma Carina i full fart med att fota. Gissa vem? |
Mitt i detta har jag en liten sorgsen känsla. Kanske över att det där första året med en liten har övergått i år två och min mammabubbla, den där rosa bubblan när allt faktiskt bara kretsar kring mamman och barnet, nu börjar krackelera. Vilket är helt i sin ordning. Precis som det ska vara. När Linn började gå, startade ju hennes resa till att bli en självständig liten individ. Just nu är det MYCKET vilja i henne och en hel del frustation. Vår uppgift är att hjälpa, stötta och visa vägen. Vilken enorm uppgift att vara förälder. Ett hedersuppdrag. Bliss! Men känslosamt, det är det allt, att tiden går så fort.
Den vagt sorgsna känslan handlar även om sensommaren. Sommaren som gått alltför snabbt. Men även varit underbar. Naturen som mycket sakta börjar ta en något dovare ton i det gröna. Som att det där alldeles sprakande färgspelet djupnar och går ned några steg på färgskalan. Men ännu finns det gott om blomster. Ännu är det sommar kvar. Det är bara något med luften som känns lite högre, kvällarna som mörknar något tidigare. Semestrarna som tar slut och vardagen som tar vid.
Jag välkomnar det med kärlek. Ser fram emot att möta allt spännande som väntar. Längtar efter nyttigare mat och yoga. Meditation och stillhet mitt i den härliga vardagen "småbarnsvardagen". Funkar det? Ja! om man helt och fullt kan acceptera att nu är nu. Nu kanske yogan inte kan bestå utav en timme på morgonen med tända ljus och lugn musik. Det kanske blir en kvart med en liten som klättrar på en. Men att även i detta tillåta sig att vara helt och fullt här och nu. Att meditation kan vara att intensivt titta på en nyckelpiga Linn nyss har upptäckt. Eller att ligga där i mörkret och lyssna på familjens andetag. Kärlek utan gränser.
Det är något med augusti. Något vackert och förväntansfullt. Nystarts tid! Tid att fortfarande fylla på med energi inför höstens aktiviteter. Att ha ett oskrivet blad framför sig. Vad vill du måla och uppleva på ditt blad?
Kära vänner. Ett söndagsinlägg. Nu sängen! kram
2 kommentarer:
Hej Ulrika!
Vad glad jag är att jag råkade komma in på din blogg! Du skriver så mysigt och tänkvärt, här kommer jag att trivas.
Vi är lika gamla du och jag, jag har också fått barn senare i livet. Fick en dotter -07 och en son -10. Jag är fortfarande hemma med vår son och ska vara det året ut men sedan är det dags för honom att lämna min trygga famn. Vad har du för planer för din dotter, blir det dagis/dagmamma?
Denna tiden med små barn är helt underbar men även krävande förstås. Jag känner en liten sorg över att den här mysiga tiden snart är över men då kommer man väl in i en ny fas i livet som förhoppningsvis är lika rolig och givande.
Vi "ses"
//Anna
Hej Anna! Välkommen hit och tack för du skriver några rader. Det är så roligt att få kontakt med sina läsare. Roligt att höra från fler som blivit mammor senare i livet :) Jag ska igång med min verksamhet igen men kan kombinera det med att jag och min man turas om att ta hand om Linn. Sedan är det väl dagis som står på listan. Hade gärna valt dagmamma men tror inte det finns så många där vi bor....Jag vet inte när hon kommer börja dagis. Inte före hon är två. Kanske först efter nästa sommar. Det beror på hur saker och ting utvecklas. Det är skönt att kunna vara hemma med henne men krävande ;) Jag har också så lite socialt med andra mammor...Det hade varit skönt att ha lite andra mammor/barn att träffa. Men i höst ska vi gå en del på Öppen Förskola. Gå se om det ger något.
Vill du ventilera några mammatankar så¨välkommen att maila mig ulrika@behappy.se
kram
Skicka en kommentar