Jag bröt upp och något år senare mötte jag min nuvarande man. Efter ca 1 år "utvandrade" vi till Skåne och jag hade hittat en plats som betyder mycket för mig. Här var det öppnare, både geografiskt och rent personligt. Jag kände mig mer "hemma" och träffade många likasinnade. Nu låter det kanske som att jag känt mig som ett UFO i Småland ;). Det är inte helt sant. Jag har många fina människor i mitt hjärta från alla år där. Läser någon av er här så tror jag ni känner i hjärtat vad ni betyder för mig.
Det här handlar om mig och mina val. Om att våga följa mitt hjärta.
Men dom där valen har fortsatt....Jag är styvmor till 4 barn, haft svårt att bli gravid och inte valt IVF. ( inte direkt val men ändå inte enligt "mallen") Drivit egna företag som varit nog så kreativa och baserats på god vilja men inte alltid burit frukt. Inte ekonomisk frukt i alla fall. Snarast kostat mig en massa pengar, tårar och tandgnissel. Men ändå! kära ni ångrar jag inte att jag vågat följa mina drömmar och jag kommer fortsätta göra det. Men förhoppningsvis något klokare och med en massa erfarenhet i bagaget.
Varför skriver jag allt det här?! Jag vet inte riktigt...kanske för att jag känner ett vemod inom mig. Kanske för att jag känner mig lite ensam i mina val. Jag är hemma med Linn som är 18 månader, i startgroparna med mitt företag men med allt för lite tid att skapa. Familjen bor inte här och inte heller våra närmsta vänner. Vet ni!!! Det är mina val/ våra val. Men inte sagt att det alltid är enkelt. Klart jag har mina stunder när jag tänker att det hade ju varit enkelt om jag velat jobba på ICA, skola in Linn på ett kommunalt dagis vid 1 års ålder och bott kvar i Småland. Men det är inte det jag vill. Vill tydliggöra att det inte är något fel i att jobba på ICA och skola in 1 åringar. Vill nog mest skriva av mig och lyfta tanken att det inte nödvändigtvis är enkelt att välja annorlunda. Men däremot är det befriande, fyller mig stundtals med en inre styrka och klarhet som kan bära mig hur långt som helst. Att vandra sin egen väg är ett MÅSTE för mig. När vi var i Palma den där månaden hände det något och jag kände mig mer levande än jag gjort någon gång tidigare. Här fann jag mitt lilla universum. Så klart är universum oändligt och också väldigt unikt för var och en av oss.
Jag ville bara dela detta.
KÄRLEK!
1 kommentar:
Hej. Jag kom över din blogg från Google och började läsa den... Vad fin den är och spännande att läsa dina ärliga ord!
Får jag fråga en sak?
Jag har också svårt att bli gravid men vill inte tro att jag aldrig kommer att bli det på naturlig väg! Jag vill inte heller göra ivf... Hur lång tid tog det för dig att bli gravid?
/kram!
Skicka en kommentar