Veckan som gått

Idag la jag upp en bild med följande text på Instagram:

Moments touching my heart and whispering - let go and let the new begin....

Jag har upprepat orden inom mig som ett mantra, som yogans inhale -exhale. Släpp ut det gamla och in det nya. Symboliskt med nya året.
Linn har börjat förskolan så mina tankar och känslor handlar mycket om att släppa kontrollen och från att umgås dygnet runt med min dotter nu överlåta en egen liten värld till henne. Det känns på ett plan som att ge henne en fantastisk gåva och möjlighet, på ett annat plan som att överge henne. Det sistnämnda planet smärtar och gör ont i mammahjärtat. Då är älskade vänner skönt att ventilera med.
Jag vet att allt är precis så som det ska vara.
"Det gör ont när knoppar brister...varför skulle annars våren tveka." Så jag låter det kännas och andas ut, andas in. Det är NYTT nu. Det mjuka, trygga, nära som vi byggt upp ska nu få möta en färgglad värld med nya ljud och andra famnar.
Allt sker inte på det sätt jag skulle vilja fullt ut. Men är det alltid vår vilja som bär det högsta goda?
När vi har tillit att bäst sker då öppnar vi ju också upp för en möjlighet att det kan se annorlunda ut än vi först trodde. Släppa kontrollen och låta livet föra in det nya på sitt alldeles egna vis.
När hjärtat berörs så gäller det att lyssna på vad budskapet verkligen handlar om. Är det motstånd, rädsla, vemod. lättnad eller bara ren och skär kärlek?  Kanske bär kärleken på den enorma kraft den gör just för att hjälpa oss att släppa taget om det vi håller fast vid och ödmjukt släppa in det nya med vetskap om att det enda beständiga är förändring.

Livet börjar på nytt ständigt hela tiden. När vi står trygga i oss själva skrämmer det inte utan då blir det mer som nya vågor, dom kommer och går men oss själva har vi alltid att vila i, som havet bär vågorna.

Namaste

                Linn och jag som barn