Syskonkärlek...

Jag har två yngre systrar och en yngre bror. Vi bor utspridda i landet och det är inte så ofta som vi träffas alla fyra. Men mina systrar pratar jag ganska ofta med på telefon. Brorsan är inte lika "pratsjuk" på telefon men han finns alltd där om det är något.

Idag fick jag ett sådant fint mail av min ena lillasyster. Jag har som jag skrev många funderingar just nu och vi snackade på telefon igår. Sen hade hon tänkt på mig och skrev ett mail som lite stöd. Jag blev så otroligt glad när jag läste henne små rader och fylldes av den där sköna känslan av att ha syskon. När jag var liten tog jag det för självklart. Dessutom var jag äldst så det blev ju en del gnabb emellanåt. Jag tror inte att mina syskon ser mig som en typisk storasyster. Jag är nog den som alltid gått min egna väg. Visst finns jag där med råd och omtanke men jag överbeskyddar inte mina syskon. Vi är 4 egna individer som har gått våra egna vägar. Nu när vi är vuxna så märks våra olikheter väl. Trots att vi växt upp i samma lilla småländska samhälle. Bott i samma hus, gått på samma skola. Fått likadan uppfostran. Det är fascinerande! Att vi ändå blir så olika. Men samtidigt ganska självklart för alla är ju unika. Men det som är så skönt med syskon (när det fungerar..det är ju inte alltid så) är att dom alltid finns där även om kontakten inte alltid är tät. Någon att gråta ut hos om det verkligen kniper, någon att gnälla för utan att bli "dömd" och någon att fnissa hysteriskt med åt minnen ingen annan tycker verkar det minsta kul.

Syskonkärlek! Det är något att vårda. Nu är jag en sådan person som har en "stor" familj. Jag har vänner som är som mina systrar, bonusbarn som är en del i min familj, andras mammor som är lite extra mammor för mig, vänners barn som jag också räknar in i min stora familj. Jag gillar begreppet "extended family". Det gör mig RIK, så oändligt rik. Ju mer vi älskar ju mer kärlek finns det. Oändligt!!!

Jag tror vi har så mycket att vinna på att släppa in kärleken i våra liv. Gå utanför den vanliga mallen. Sen är blodsbanden alltid starka. Men i de fall där det inte fungerar kan man låta andra människor komma in och tillhöra ens familj. Du väljer!