Avsked är inte min favorit.....

Idag hopar sig molnen över Mallorca och vi väntar på att det ska falla lite efterlängtat regn. Vår söndag är fylld av känslor.

I morse stack Björn till Österrike och efter lunch vinkade vi av Amanda vid bussen mot flygplatsen. Hennes 11 dagar här har gått så snabbt och det har varit värdefullt på många plan att ha henne här.Jag har blinkat bort tårar hela morgonen. Det infann sig plötsligt ett stort vemod hos mig.

Vid bussen kunde jag inte hålla tillbaka tårarna och känslorna fick en ventil. När vi vinkar efter bussen säger Linn ” mamma är ledsen men jag är inte ledsen”. Kloka, älskade unge!

Det var tomt att komma tillbaka till lägenheten. Jag började städa och plocka för att få bort den där olustkänslan i magen. Just idag förstår jag inte varför jag utsätter mig för detta. Att flytta till en ö i medelhavet utan någon annan anledning än att vi känner i vårt hjärta att vi vill det. Varför är allt inte enkelt då? Ler lite åt mina egna funderingar…. Jag om någon borde väl veta vad personlig utveckling innebär. Jag vägleder ju andra i att utvecklas och är ju inne i en process med min kurs hos Karin i kommunikativt ledarskap. Jag vet ju att det är massor av gamla mönster att möta för att släppa, ta bort, lämna och skapa utrymme för nytt.

Det känns bättre nu efter tårar och samtal med mannen. Linn sover sen siesta och jag sitter på terassen och dricker grön smoothie. Himmeln är grå och känslan på ön ny på något vis. Lika vacker men annorlunda.

Jag välkomnar det nya.

Andas, känner, öppnar upp.

Imorgon är en annan dag…..