Vi har just nu sommar på ön med 20 grader och sol. Kraftfulla dagar för mig med många nya insikter. Dagens besök hos min alternativterapeut Gudrun var som alltid helt suveränt. Allt det jag redan vet långt därinne blev belyst från en ny vinkel och så ser jag ännu klarare på vikten av att ta ansvar och sätta gränser. Vi är ju många av oss mästare på att låta någon annans sanning bli vår egen. För mig är det slut på det! Visst -ödmjukhet inför andras åsikter men det är något annat. Men intuitionen som jag bär inom mig den är min bästa vägledare. Känslan ett samtal ger mig i kroppen. Påfyllande eller dränerande? Sant för mig eller sant för den andre? Drama eller inte drama? Jag orkar inte spela spel längre. Hålla kontakter för dom ska hållas. Jag är en sådan människa som alltid varit tillgänglig för andra genom att ha tid för telefonsamtal, fika på stan, diskutera problem mm. Jag lägger inte detta på någon annan utan det är ju något som har gagnat mig på vissa plan. Men sanningen är den att så är det inte längre. Nu vill jag att det ska vara på riktig, ärligt och utan tjafs.
Vi pratade om det här vid köksbordet ikväll (mycket klokt har sagts kring köksbord:)) det där om att ta över ansvaret för någon annan genom att läsa in ev sådant som inte sägs rakt ut. Antagaden...."tänk om jag säger så och då känner den andre så"....."hon sa så men jag tror hon menade något annat"....."jag borde kanske höra av mig"...."jag känner egentligen inte för att gå på den där festen men måste väl" Bullshit! Alltiop! När vi slutar anta och utgår från att alla säger det dom vill ha sagt eller gör det dom verkligen vill så blir livet bra mycket enklare.
Kanske har distansen från relationer hemma gjort att jag kan se mönster och beteenden jag haft tydligare. Det som begränsat mig blir liksom mjukare och mer tillåtande här. Nya relationer förväntar sig ingenting utan blir vad jag gör dom till. Här vill jag bara poängtera att mina vänner där hemma är fantastiska och värdefulla i mitt liv på många sätt. Det handlar inte om "dom andra" utan om mig och vem jag är/ vill vara. Vilket liv jag vill leva! Värderingar som jag trodde var huggna i sten som visade sig förvandlas till flexibilitet med annat ljus på sig. Varför hålla fast vid något som var sant då men inte nu?
Det är alla hjärtans dag idag en kärlekens dag. Alla dagar är för mig kärlekens dag. Men vad är riktig kärlek? Vad är sann vänskap? Vad är medmänsklighet?
Inga enkla frågor och heller inga självklara svar. Men jag kan konstatera att riktig kärlek känns och ger visshet, bär oss och läker. Vänskap är att se varandra utan att döma, skratta, generositet genom ett utbyte där båda ger och tar (precis som i en kärleksrelation). Medmänsklighet är att känna andras smärta utan att göra den till sin. Vi hjälper inte någon genom att ge näring till det "jobbiga" Jag tror däremot att vi hjälper genom att se det hela och vackra. Mmmm......blev ett djupare inlägg än jag planerat. Så blir det ibland när fullmånen påverkar känslorna att komma fram ;)
Ta del av det ni vill och strunta i resten. Som alltid! Jag skriver mest för min egen skull. Ibland om det lilla och ibland om det stora.
Jag avslutar med några soliga bilder från en mycket härlig fredag på stan.
Peace, love & understanding
2 kommentarer:
Hej fina du!
Idag träffade ditt inlägg mig rakt i hjärtat... verkligen svårt att bryta mönster. Jag har ofta i livet varit med överallt och engagerat mig och tyckt det varit kul, det vet du ju, men sedan jag blev sjuk har det inte varit lika lätt... Jag får ransonera min ork och energi och försöker oftast prioritera sådant som jag vill och som gynnar mig och min familj... inte en massa annat... "för tänk vad de skulle säga" om jag lämnar återbud... Jag börjar bli bra sakta men säkert bli bättre på det! Nu blev jag så sugen på att sitta uppkrupen i en stol med ett glas rött och på ett café i Palma hos dig och njuta och diskutera livet och dess vändningar <3
Alla lyckönskningar jag kan frambringa är till er för ni lever eran dröm
Kram Åsagåsa
God morgon Ulrika!
Så härliga, soliga foton och värdefulla ord. Jag tycker ofta att för egen del brukar mkt klarna när jag är på resande fot, vad som yttrar sig som drömmar hemma upplever jag blir enklare att nå med de tankar jag bär under resor, vad som kan te sig som ett problem hemma, ses i nytt ljus kanske inte alls som ett problem eller iaf som ett ringa. Kanske går den känslan av friare tankar att överföra/ta med sig även vid utlandsflytt?!! Därmed inte sagt att man måste flytta utomlands för att frigöra tankar!!
Det där med kloka tankar och samtal kring köksbord känns igen. Kan också uppleva att det inte sällan är vi kvinnor som trasslar in oss i tankar kring vad som förväntas av oss snarare än vad vi innerst inne vill.
Hällregn hos oss just nu, njut solen!
Kram Anna
Skicka en kommentar