torsdag 6 februari 2014

Wow vilken dag!

Våren gav oss idag ett smakprov och jag säger bara meeeeer.....En del påverkas av vädret och några gör det inte. Jag är en av dom som uppnår helt andra höjder när jag får se en blå himmel med sol som värmer enda in i själen. Jag behövde värmas upp och slappna av. Senaste dagarna har någon oro gnagt i mig som delvis har att göra med att Linn fortfarande är ganska ledsen på förskolan. Jag vill ju så gärna att det ska fungera bra och att vår älskade dotter ska trivas. Vi har även fått veta att hon har en plats på svenska skolan (förskolan) till hösten. Vilket vi inte tagit ställning till ännu men vi behöver göra det framöver. Ja och så lite annat som strulat och fortsätter utmana.
Plus massor av positivt med nya kontakter, företaget och att jag börjat yoga igen. Så en blandad kompott av det som är livet.
När jag idag fick sitta ned med en nyfunnen vän och samtala om livet och framtiden i ljummen vårsol kände jag verkligen hur jag saknat detta. Att vara med i ett sammanhang...Vi jobbar inom samma bransch så vi har stort utbyte av varandra arbetsmässigt. I egna företagarvärlden är det skönt med "kollegor" att spåna med. Stressen började så smått rinna av mig där i vårt möte. Axlarna sjönk och känslan av att befinna mig på exakt rätt plats fyllde mig.
När jag sen hämtade Linn på förskolan mötte jag henne i yogasalen utan att hon var ledsen. Hon hade haft första dagen utan tårar och Natalia upplevde det som något lossnat idag. Tack! Tack! Tack! En sten föll....kanske blir detta ändå bra och just som vi tänkt oss.
Vi ville inte åka hem direkt så vi gick för att hämta ett uppsytt förkläde till Linn som barnen på Zunray ha som sin lilla "uniform".
Det började kurra i magen så vi tog en lunch på stan idag, mor och dotter. Det blev Coto bar och lunch på uteserveringen. Dom där små stunderna på tu man hand är så värdefulla. Vi var båda överens om att vi hade en mysig lunch.

Nu har vi mixat dadlar, havregryn, kakao, kokosolja, kaffe, vanilpulver och rullat chokladbollar. Snart fikastund.

Besos från Palma!


Vår "Zunraygata" i förmiddasgssol som sipprar in i gränderna.

Grand Hotel och träd som väntar på att snart spricka ut i grönska.
Linn och jag hämtade upp hennes förkläde som sytts upp till Zunray Kids :) Jag gillar alla starka färger som finns överallt i Palma. Det glada, operfekta, lekfulla som gör detta till en stad som är så lätt att älska.
Nästan fullt på Bar Coto´s uteservering och det är endast den 6 februari.
Colour my life!
Jag visade Ulrika en favoritplats för mig - dom gamla fiskarkverteren i Santa Catalina, Es Jonquet med denna vackra utsikt.

1 kommentar:

Carita Liljendahl sa...

Allt blir bra med tålamod, ge dig själv och Linn tid. När hon ser att du är trygg och har funnit din plats, när de vuxna i hennes omgivning trivs och är glada, har ork osv. Då blir allt bra för henne också - tror jag, utan att jag är nån psykolog :-)
Kramar åt er alla!