söndag 13 maj 2012

Yogatankar

Denna soliga eftermiddag har jag varit på Yogavita (Karin Björkegren) och yogat. Det var ett 2 timmars hatha/yin yoga pass. Passade min kropp bra! Det var ett visst motstånd i första passet där vi byggde upp yang för att sen övergå i yin yogan. Men effekten var ljuvlig, mjukhet och avslappning i hela kroppen. 
Det märks att Karin utövar och undervisar i Asthanga yogan, hon har en skärpa, styrka och något avskalat som jag förknippar med Asthangan. Någon som är med på det resonemanget? Det triggar något motstånd i mig men inte på det viset att jag inte mår bra av det. Mer att jag utmanar mig och det behöver jag emellanåt. Särskilt efter ganska långt yogauppehåll efter förlossningen. Det är ju först nu i vår jag börjat umgås med "mattan" igen. Jag märker en skillnad i kroppen efter jag fött barn. Mest positiv, visst är magmusklerna inte riktigt på plats ännu, kanske blir dom det inte heller. Men jag känner mindre prestige i yogan. Jag har gjort det otroliga att föda fram min dotter. Så när jag står där på mattan och känner motstånd så är det bara att fokusera på andningen. Precis som i värkarbetet! 
Under yin yogan var jag nära att somna flera gånger. Karin har dessutom en sövande och behaglig yogafröken-röst. Kroppen flöt ut och motstånd släppte. När man är länge i rörelserna kan man riktigt känna hur kroppen ger efter och öppnar upp. Ja! det var en skön eftermiddag som gav mer smak.
Det är vår nu, grönskan har slagit ut och det spirar både här och där. Även inom mig för mitt Be Happy har hittat en ny form. Det är en pågående process så jag skriver inte mer om det just nu.
Nu väntar en ny vecka och snart, snart åker vi till Palma. Whiii.....Det händer saker nu! Process efter process, mycket med relationer och känslor. Gammalt skräp passar inte in i det nya. Så lika bra att rensa på och inte låta något som inte gynnar ligga och blockera.

Nu doftar det sen middag så jag ska nu njuta av den. 
Namaste!

1 kommentar:

Linn sa...

Ja, magmusklerna är inte vad de varit. Vid min första förlossning frågade barnmorskan om jag tränade mycket. Det var som om mina muskler höll emot med stor kraft. Ingen har frågat mig det sen dess. Har fått två barn till. De har liksom bara ploppat ut utan minsta motstånd (med det inte sagt att det varit lätta förlossningar). Kroppen är och blir förändrad. Det är okej, men jag längtar ändå tills jag känner att den är MIN igen. Att den är stark och att jag KÄNNER mig själv.
KRAM