En otroligt påfyllande dag i bergen.....

Jag klev upp ganska tidigt i morse med Linn. Gick ut på terassen och tog några djupa andetag. Solig dag som väntade! Ändå infann sig inte någon sprudlande energi för mig. Efter frukosten blev jag så trött!!! som att jag gått in i en vägg och stod där och stampade. Lever jag fullt ut mina drömmar?

Mycket har blivit bättre än jag trott med flytten och vissa bitar har inte blivit som jag trott. Vi trivs i lägenheten men pratar emellanåt om andra alternativ. Mer grönt! Mer natur! Mer trädgård!
Jag vet ju att när jag hamnar i trötthet som beror på mentala blockeringar kan jag så lätt plocka bort den och förändra mitt sinnestillstånd. MEN ibland är det skitsvårt att veta hur!!! Plötsligt blev jag såå arg för en grej härhemma och sen blev jag ledsen....därefter lugn och betydligt piggare.

Skir grönska blandas med bergens mörkare nyanser. Jag är kär i denna by!

Som tur var gjorde vi det vi planerat för lördagen....tog en tur till Esporles. Denna underbara lilla by bara 15 km från Palma....kör mot Valdemossa och följ skyltarna mot Esporles och La Granja. Det är bra väg och på bara en kvart-tjugo minuter befinner du dig mitt bland Tramontana bergen. På lördagar är det marknad i byn, den är inte stor men du hittar ljuvlig ost, honung, korv, blommor, vin, grönsaker och det du behöver för lördagens middag.

Vackra keramikskålar i regnbågens färger. Några små fick följa med hem.....

Nyfiken liten vill känna på blommorna....

Denna varma försommardag med 24 grader och sol var bylivet i full gång. På torget finns flera trevliga caféer och barer. Vi valde ett där vi hittade ett ledigt bord med både sol och skugga. Beställde in pa amb oli, öl, rosado (rosé) och pasta bolognese till Linn.

Pa amb oli i all sin enkelhet smakade mycket gott i solen.

Vi njuter av dagen och bylivet!

Där någonstans blev jag alldeles lycklig och flera polletter trillade ned hos både mig och Björn. Vi blev påminda om varför vi flyttat hit och vad vi vill ha mer utav i livet. Vi kommer inte flytta till bergen på heltid men kanske att vi kan finna ett litet hus att hyra för helgerna och kombinera med ett enklare boende i stan. Det bästa av två världar! Det börjar med en tanke.....det ena föder det andra. Jag VET att vi kan få allt vi önskar...behöver bara ständigt påminna mig om det. Så lätt att falla tillbaka i begränsningar, rädslor, tyngd, antaganden, anpassanden....men nej tack. Jag går inte dit.

Tack Esporles! Tack bergen för denna underbara lördag :)

Linn somnade i vagnen och då passade vi på att svalka oss i skuggan med varsin "cana". 

Vacker trappa får mig att tänka på att vi måste ta första steget..... och sedan steg för steg för att komma dit vi vill...

Det syns inte på bilden men under dessa citronträd och grönska sitter två damer i skuggan. SÅ underbart! Tänk att sitta där och skriva sin bok. :)

Stor kram från mig som just nu äter popcorn poppade i kokosolja och till det ett glas ekologisk cava...muy bueno.

En förmiddag på Cappuccino.....

Idag hade jag möte med min kollega Ulrika. Vi har ett samarbete på gång som jag snart kommer berätta om. Vi fann varandra direkt när vi möttes på Rialto Living i början av året efter att endast haft kontakt i cyberspace.
Ofta sitter vi på El Perrito och jobbar men idag blev det Cappuccino på Paseo Maritimo. Först satt vi utomhus och första timmen ägnades åt att "prata av oss" om hur veckan varit. Det var lite kallt att sitta ute så vi landade i en skön soffa inomhus med te och bocadillos.

Här är vi relaxade och kreativa. Tack fina Ulrika för en välbehövlig pratstund och ny inspiration. ;)

Ja men här var det lätt att tillbringa en förmiddag....

Utsikten är det heller inget fel på....

Härligt att förena jobb med nöje och det är så vi kommer jobba tillsammans. Göra det vi älskar och ha kul tillsammans för att sprida våra tankar till andra. För varje möte klarnar vår vision och likheterna i våra företag är stora. Samtidigt som vi är lika är vi olika. En bra början på ett bra samarbete!

När jag hämtat Linn mötte vi Björn för en lunch på El Perrito. Första ute lunchen på veckan och min helt vegetariska vecka bröt jag häromdagen då kroppen längtade efter protein. Men det har varit övervägande grönt på tallriken.

Jättegod tonfisksallad och så en fredagsöl.

Gunillas lasagne är mums!

Det blev kaffe och chokladbollar hos storebror Victor och sen följde han med oss hem. Efter taco och tidig kväll för Linn har vi nu slagit in presenter och hängt upp flaggor. Imorgon är det 3 år sedan vår tjej kom till världen. Helt otroligt vad tiden går. Samtidigt kan jag inte tänka mig hur livet var innan hon kom.
Lilla gumman vaknar nog tidigt imorgon. Jag är lika förväntansfull som hon är.

Trevlig helg!

Hej från solig terass....

Hoppas ni haft en bra helg! Jag har haft några sega dagar med många känslor. Mitt förra inlägg handlade ju om föräldraskap och behovet av den egna tiden. Temat i helgen har varit ungefär detsamma.
Harmoni i familjen. Det vill jag ha. Då finns det bara ett sätt och det är att starta med mig själv.
Vad behöver jag? För att känna harmoni och balans i tillvaron?
Vi hamnar nog alla där emellanåt....vi tappar bort oss och går in i någon känsla/tillstånd/stress/oro som gör att den egna kraften grumlas. Ju mer jag jobbar med min personlig utveckling desto snabbare uppfattar jag när jag tappat bort mig. Då går jag genast "back to basic" igen. Sömn, natur, bra mat, andning, sortera vad som är sant och vad som inte är sant av det som  jag känner. Vad är mitt och vad tillhör någon annan? För vet ni att vi ofta går runt och tror att tankesätt, mönster och känslor vi bär är våra egna och om vi tittar närmare och ställer oss själva frågor upptäcker vi att så är det inte alls.
Vi är fria och unika individer som bär ansvar för våra egna liv och inte någon annans. Det är långt ifrån egoism! Det är att ge andra möjlighet att möta och ta itu med sitt eget och då kanske vi kan mötas i något som faktisk är äkta.
Oftast sitter vi fast i en situation som verkar omöjlig att ta sig ur men det enda vi behöver är att ändra synsätt, testa en ny strategi och så "göra". Men för att lyckas måste vi allra först ta reda på vad vi själva verkligen, verkligen vill.
Vill du byta jobb, börja träna, ha mer fri tid, vara en harmonisk förälder, tjäna mer pengar osv?
Eller är det något du bara "tror" att du vill. Om du kommer fram till att du vill det...Vad hindrar dig? Det krävs alltid ett aktivt beslut och handling för att uppnå något. Inte sagt att det ska vara en kamp. Nej! tvärtom det ska finnas drivkraft och passion i ditt beslut.
Jag själv har mycket Vata (luft/rymd) i min konstitution och kan lätt känna entusiasm för en uppgift för att därefter tappa den igen. Det som hjälper mig är att ha en struktur på vardagen och en plan jag håller mig till. Då finns det utrymme för flexibilitet och att vara föränderlig.
Vi är alla i behov av ledig tid och pauser men dom flesta av oss mår allra bäst när det finns en struktur på vardagen. Detta blir så tydligt när vi har med små barn att göra. Då är det regelbundenhet och harmoni som skapar trivsel och nöjda barn.
Ja! lite sådant där har jag klurat på i helgen. Satt upp nya och tydligare strategier i mitt eget liv. Det känns inte det minsta trist utan bara kul. Jag vet att jag kan få det liv jag önskar på alla plan. Det kan du också!
Kram på er

Nya upplevelser!

På väg till min första Fitting inför inspelningen på måndag. Älskar vyerna!

Efter frukosten gick jag en kort promenad ned på Joan Miro där vi skulle träffas för att prova ut kläder till reklamfilmen jag ska vara med i. Kläder och färger jag aldrig hade valt själv men det gav en hel del inspiration till garderoben. Kul med nya infallsvinklar! Jag träffade även övriga aktörer och det var ett trevligt gäng. Jag gillar det sociala och är ju lejon så kanske ändå........ är det inte så främmande för mig att stå framför kameran. Men idag var det mest klädprovning och inspelningen blir på måndag. Jag trivs väldigt bra med denna nya utmaning och gör gärna fler sådana här jobb. En kontrast till det andra jag gör men ändå med inställningen att ha kul. Be Happy!
Vi har haft fantastiskt sommarväder här idag och jag hade kortärmat (eller "uppärmat" som Linn säger) när jag gick längst Paseo Maritimo för att möta upp Björn och Linn.

Lördagslunchen blev idag på Touch of Sweden i Santa Catalina. Nästan granne med vårt El Perrito men kul men omväxling. Jag åt en ljuvligt god laxsallad med ägg och sparris. Laxen gravar dom själva och den går även att köpa med hem. Trots det fina vädret så satt vi inomhus och hade en skön och trevlig lunch.

Björn och Fredrik som driver Touch of Sweden diskuterar vattenfilter och provar det renade vattnet.

Något som har provat detta filter?

Här lite godsaker i Touch of Swedens deli-disk.

Sen var det några ärenden på stan och så bussen hem. Nu är jag ganska trött och dottern sover gott. Björn fixar lite lätt att äta och det blir bara en väldigt relaxad kväll härhemma.

Jag avslutar detta inlägg med att berätta något väldigt personligt men som jag ändå vill dela. Igår kväll när vi satt och åt hörde jag ett ljud utanför och säger helt spontant "Det låter som Felix som vill in". Felix är vår älskade katt som vi fick skaffa ett nytt hem till i samband med att vi flyttade till Båstad. Han krafsade alltid på terassdörren i Ramlösa när han ville komma in och exakt så lät det nu. Nätan så jag var på väg att öppna till honom.Vi pratade en stund om Felix och Linn tycker alltid det är lika kul att prata om katten.
Så 2 timmar senare får jag via Facebook veta att han somnat in samma kväll vid sjutiden efter att han varit sjuk. Så märkligt!!! Eller inte......
Han kom alltså för att säga Hej då till oss. För mig är inte detta ett antagande utan jag vet att det verkligen var så vilket berör mig enormt. Jag är glad att vi fick veta och så tacksam att han fick några år extra genom det fina par som tog sig an honom. Vila i frid älskade Felix.

Vackra, varma Felix du kommer alltid finnas med i vårt liv som vår älskade katt. Vi har flera historier om dig som vi berättar för Linn. Tack finaste katten i världen!

Jag önskar er en fin kväll och lovar berätta mer om min lilla reklamfilm framöver.
Tack också för alla grattis kommentarer på Facebook från er. Det värmer!

Hej yogamattan!

Jag har dragits med hosta och tjock hals sedan min röst försvann för ett par veckor sedan. Rösten kom ju tillbaka efter ett par dagar men hesheten höll i sig och jag började misstänka att jag även känner av alla pollen i luften. Vår terass är full med frömjöl och många människor här verkar känna av pollensäsongen.
Men idag mår jag mycket bättre! Jag var hos Gudrun igår och hon trodde mer på att förkylningen hållit i sig. Fick nålar och så örter att koka ihop och dricka härhemma. Måste säga att jag känner mig så gott som återställd. Jag har inte kunnat träna och knappt orkat gå längre sträckor utan att jag börjat flåsa och känt av ansträngda luftrör.
Men ikväll så rullade jag ut yogamattan, Spotify med Donna De Lory och så körde jag ett litet pass. Lite gummibandsövningar blev det också. Så skönt att ha fått orken tillbaka. Hon är superbra min akupunktör och jag är så glad att ha hittat henne. Blir både kroppslig och själslig balans när jag varit där.

Idag har jag varit på min första video casting för en reklamfilm :). Det var ju en ny upplevelse att stå och agera framför kameran. Tror inte jag får just det uppdraget men förhoppningsvis något annat. Jag har stått en del framför kameran vad gäller foto men inte video. Men jag har bestämt mig för att tacka JA till livet och nya utmaningar. Tänker inte begränsa mig pga av rädsla eller att jag inte "duger". På någotvis blir allt det där enklare för mig när jag bor här. Jag ser mer möjligheter och går oftare utanför min comfortzone. Det går inte att sitta här på sin "lilla kammare" och vänta på att få det jag vill ha. Nej, nu kör jag och "go with the flow" helt enkelt.

Efter att ha letat i gränderna hittade jag äntligen gatan där castingen hölls.

En café con leche i solen hann jag med innan innan mitt lilla uppdrag. Hotel Cort blev det idag. Nice place om någon letar schysst hotell mitt i stan. Kolla in här så vill du garanterat åka dit.

Världens bästa Zunray har tema kroppen och det vi äter denna vecka och idag hade det "kockats" burittos de verduras. Lycklig tjej!

Mitt blogginlägg på DestintationMallorca för denna vecka hittar ni här.

Trevlig kväll!

Spännande tider!

Jag är bara så glad idag! Massor av bitar faller på plats och klarnar allt mer. Jag har gjort och gör mitt "arbete" vilket inte är att gå den lätta vägen. Ibland vill jag bara välja det bekväma och trygga men vá sjutton det skulle ju vara att förneka mitt liv. Jag fortsätter framåt! Uppskattar mest av allt det som är äkta. Det behöver inte vara vackert och tillrättalagt. En snygg fasad kan lätt krackelera och vad finns då där bakom?
Jag hade ett nära samtal med en nyfunnen vän idag och vi pratade just om det där med äktheten.....Vad det innebär...För mig är det ett varmt leende och ett ögonkast som visar att jag ser dig och du är min medmänniska. Varken mer eller mindre. Vi delar alla på ett sätt samma resa och det är den - att vi fått ett liv att förvalta. Vi är beroende av kärlek och att ingå i ett sammanhang. Alla tycker vi om att få någon form av bekräftelse och det driver oss framåt. För en del stjälper det mer än det hjälper. Egot blir uppblåst och suddar utan det vackra medan andra kan balansera den där driften till att få och ge "the secret of living is giving". När vi ger av oss själva ovillkorligt kostar det inte på utan då ger det energi. Jag lyssnade för många år sedan på Pema Dorjee (en buddhistisk munk) och han pratade om just detta. Han menade att han mådde som bäst när han var verksam och fick ge till andra.
En kvinna i publiken som arbetade med utbrända reagerade på detta och menade att hon ofta gav sina patienter rådet att tänka på sig själva och inte andra för att komma ur sin utbrändhet. Pema sa då att det beror helt på vilken din intention är. Gör du tex mycket hushållsarbete därhemma för "att det minsann inte är någon annan som gör det" då TAR det energi av dig. Men gör du det för att du uppskattar att ha det vackert och rent tunt dig då gynnar det dig. Mycket tänkvärt tycker jag!

Det har tagit ett tag för mig att få vänner här på ön men nu är det som att jag öppnat upp mer och har tid och lust för nya bekantskaper. Härligt!
Mycket är på gång och jag känner en positiv otålighet men också visshet om att det är exakt rätt saker som sker.
Jag älskar att bo här och varje dag växer den kärleken.

Vi har haft en skön eftermiddag här hemma med chokladbollar (bakade av Björn och Linn)  på terassen i sol och närmare 20 grader. Sköna samtal om livet och vår framtid här på Mallis. Det har sitt pris att flytta utomlands men det finns inget annat val att göra en att förvalta vårt liv. Vi väljer själva vad vi vill göra med våra drömmar och möjligheter. När vi ser att det faktiskt "bara" handlar om att göra och gå framåt i den riktning vi önskar då blir det ganska enkelt.

Jag lägger tacksamhet till denna dagen!
I helgen ska vi njuta av sol och natur så jag återkommer med våra små äventyr.

Be Happy!

Yes! I´m back...

Rösten börjar sakta komma tillbaka och det är en stor lättnad. Jag körde alla tänkbara huskurer igår mot heshet varav den märkligaste var starkt kaffe blandat med smör, sprit och honung. Det smakade helt OK...lite som Irish Coffe.

En annan sak som var effektiv speciellt mot hostan var att suga på mörk choklad. Det var lenande för halsen och hostan blev bättre, dessutom nyttigt och gott. Vi snackar då 70% och gärna ekologisk, jag hade Green & Blacks hemma och den är supergod.

Förmiddagen idag var det kontorsjobb härhemma och upplägg av mailcoachingen jag erbjuder sedan en tid tillbaka, vilket gjorde att jag hamnade i en coaching process både av mig själv och mannen vid förmiddagskaffet. Svårt att inte leva det jag lär!  Ja inte så att jag coachar alla jag möter eller börjar analysera folk utan vidare. Men här hemma inom familjen hjälper det oss väldigt mycket. Visst hamnar vi emellanåt i diskussioner som är ganska oväsentliga men det blir allt mer sällan. Jag vill inte lägga tid på sådant som tar energi utan vill må bra och ha kul.

Just nu är min största läromästare min dotter. Där får jag verkligen ett kvitto på min egen status. Är jag lugn och harmonisk blir hon det och tvärtom så klart. Så jag tvingas att ta itu med bitar inom mig när jag brister och tappar humöret. Tror jag då på en uppfostran utan att bli arg och irriterad? Nej. Jag tror på att vara en äkta människa och på att vi alla gör vårt bästa med de förutsättningar vi har. Men när jag tappat humöret och efteråt känner att det där var väl dumt av mig och varför blev det så...då kommer jag ju alltid fram till att det berodde på min balans....trötthet, pms, stress, oro, irritation osv. När jag är i balans hanterar jag ju konflikterna annorlunda. Det är den jag vill åt - balansen...den så oerhört viktiga balansen i livet. Men den ska inte forceras eller vara konstgjord utan komma inifrån ur vetskapen vad jag behöver för att må bra. Då blir den en självklarhet och inget ytterligare att prestera i livet. Faktiskt blir jag själv lite stressad utav alla pedagogiska artiklar, böcker och teorier om barnuppfostran (utan att nämna någon särskild). Det får inte gå till överdrift och bli ett projekt och då tänker jag på min farmor och hennes uppfostran av sina barn. Barnen var en del i livet där på gården. Dagarna gick åt till att tvätta, städa, ta hand om ladugården, veden och få mat på bordet. Inte mycket tid att läsa om barnuppfostran. Säger jag då att det var bättre förr? Nej. Bara att vi i dagens samhälle komplicerar en hel del och krånglar till saker som faktiskt är självklara. För att citera vår älskade Astrid Lindgren:
"Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek så kommer folkvettet av sig själv."
Nog sagt om det för idag!

Vi har varit med vår advokat för att få papper på att vi nu betalar skatt i Spanien. Här gör man inte sådana saker utan advokat eller något liknade och det förstår jag för det är en himla massa papper och instanser innan allt blir klart. Men nu är vi utskrivna ur Sverige och skrivna här. Vamos!

Vädret idag har varit ljuvligt och när Linn somnade i vagnen på väg från förskolan passade vi på att njuta en cortado i solen.

Full av energi och inspiration ville jag möblera om härhemma. Jag fick en idé om att flytta sovrummet och lyckades övertyga Björn att idén var värd att pröva.  Så i natt har vi nytt sovrum!

Hasta la vista!

Ganska långt inlägg....

Rösten har inte kommit tillbaka och jag kraxar som en kråka för att få kontakt med familjen härhemma. Huvudvärk och sängläge idag också....med sol och värme utomhus är det tålamodsprövande att ligga inomhus. Tänker på människor som tvingas stanna upp sina liv och ta itu med allvarliga sjukdomar och fylls av ödmjukhet. Min "åkomma" kräver vila, lugn, ro , honung, ingefära, citron, propolis och kärlek. Det sista är jag omgiven av i massor. Vaknade i morse med en varm Björn på ena sidan och en liten Linn som sover tätt på andra sidan. I vår säng utnyttjar vi dessutom bara halva av någon anledning. Alla dras liksom mot varandra!

Men just nu har jag space och resten av familjen är på strandpicnic med chokladmjölk. Jag kollar intressanta klipp på datorn och får luft under mina vingar. "Gör det du älskar, det som är din passion, var uthållig så kommer belöningen". True! Ibland tar min otålighet över. Jag har ju faktiskt varit på paus med företaget i närmare 3,5 år och nu drar jag igång på ny ort, med nya förutsättningar och nytt upplägg. Det tar sin lilla tid att hamna rätt! Dessutom har jag inte bara en idé eller talang att delge världen...utan ganska många. Men essensen finns där med viljan och önskan att leva min livsuppgift, min dröm, min sanning och att få inspirera andra att leva sin.
Det går aldrig att kopiera någon annans lycka. Däremot kan vi inspireras och få motivation av likasinnade. Om du har en talang så har fantastisk många fler också en liknande talang men ändå är vi  helt unika. I klippet jag såg snackade killen om "transparens" att våga vara sårbar och bjuda in. Något många i bloggvärlden får ta ställning till hela tiden. Vad vill jag berätta och vad vill jag hålla för mig själv? Vad är intressant läsning för någon annan och vad är viktigt att uttrycka enbart för min egen skull? En balans!
Ibland tänker jag till runt det där men allt som oftast kommer orden av sig själva och valet att släppa in främmande människor i min sfär har jag ju redan tagit med att välja bloggande som en kanal till uttryck. Jag ifrågasätter också emellanåt varför vi inte vågar/vill vara personliga? Att vara personlig är för mig att vara sann och utgå från mig själv. Det är inte samma sak som att skriva vad jag handlat för kläder eller vilken summa pengar jag tjänar. Det däremot är privat... eller i varje fall ganska ointressant för andra ( jag kan mycket väl lägga upp en bild på något jag köpt de är inte det jag menar...men ni är med på resonemanget vad) medan det personliga ser jag som att öppna upp och bjuda på mig själv. We are "Only human" som Hurricane Love (superbra band! kolla in klippet) sjunger...När vi vågar bjuda in och visa oss själva så kanske även andra vågar riva sina murar.....Vi är mer beroende av varandra än vi kanske tror och paradoxen är den att vi behöver vara i oss själva fullt ut och ta eget ansvar för vårt liv,  för att uppnå äkta gemenskap. Inte väva in oss i dramer med varandra utan skala av och möta oss själva. Första steget är att ta reda på vem vi faktiskt är. En fantastisk bra början och förutsättning till att leva ett lyckligt liv. Men något som kan vara tufft att göra då det finns mycket yta och falskhet därute. Ett Pitta samhälle som manar på prestation och konsumtion. Synas och höras men alltför sällan om att vara sig själva (vilket inte gör att du inte kan synas och höras men då för att det är på riktigt och inte på bekostnad av dig själv. Då finns det en självklarhet i det och enkelhet). Jag upplever ofta att människor faktiskt är rädda för att stanna upp och möta den som finns därinne, den lilla och också stora människan. Utan speglingar i det yttre, vem är du då? Hur ska vi veta vart vi är på väg om vi inte känner oss själva och våra behov? Det ekar tomt när vi inte har oss själva på plats där inne. Det går aldrig att fylla det tomrummet utifrån men det går snabbt att fylla det inifrån när vi inser att lyckan bor i oss och inte utanför.

När jag ligger här i sängen hinner jag fundera en hel del. Vi är våra egna läromästare tror jag. När vi bara lär oss lyssna så kommer lösningarna. Livet är en framåtrörelse så det handlar inte om att stanna upp tiden och hålla fast i det gamla eller att återskapa. Klart vi ska ha visioner och drömmar och vi kan faktiskt uppnå dom flesta om vi är beredda att göra arbetet. Lösningen ligger i att släppa det gamla och föreställningar som bara är färgade av omgivningen (borde, skulle, måste, skuld, skam....you name it!) Hur gör man det då? kanske du tänker nu..... Jag kan berätta hur jag gör......Om jag är i en situation som på något sätt besvärar mig (är ett "issue") då tar jag reda på VAD det triggar i mig. Det handlar aldrig om det/dom andra bara om vad det väcker i mig. När jag hittar triggern/känslan så känner jag den och iakttar vad den sitter...kanske i magen....Så plockar jag bort den JA rent mentalt. Den har inte där att göra! Den har närt något och kanske "skyddat" något  beteende hos mig men jag behöver det inte längre. Ex. jag kanske triggas av att jag låter någon förminska mig och när jag tittar närmare på det upptäcker jag att det handlar ju bara om min "rädsla" om att synas/ta plats. När jag ser det och förstår det så kan jag släppa det och istället fokusera på att just göra dom sakerna synas/ta plats som i exemplet. Är ni med?

Men lek lite med tanken. Tänk om jag själv kan finna svaren jag behöver för att uppnå det jag önskar....Det kan vi! Jag jobbar med att hjälpa till i det där sökandet men svaret bär ju klienten och inte jag.

Det är inte kul att vara sjuk men det ger ofta kraft och styrka när vi tillfrisknar. Som att färgerna blir klarare. Jag har under dessa "tysta" dagar fått en hel del klok vägledning från mitt inte. ;)

Ja några härliga utflyktsbilder bjuder inte detta inlägg på men jag tassade runt här och fann lite inspiration till att hålla fokus på att våren är på gång.

KRAM

Snart plaskar vi runt i poolen och njuter av varma dagar.

Jordgubbar från saluhallen!

Matinspiration.....i ett varmt klimat kommer man långt med en avocado, tomater, lite ost, olivolja och en bit fisk....

Tulpaner och önskan om en skön söndag och OS GULD för Sverige.

Reflektioner kring att välja något annat...

Jag har i några dagar känt mig lite ledsen för att vi inte kan vara med när min pappa fyller 70 år och när min lilla brorsdotter Alva döps. Det är i slutet av denna månad och vi får helt enkelt inte till det med flygresor och kostnader. Under vinterhalvåret är det inte lika enkelt att ta sig till Sverige från Mallorca. Detta har väckt tankar hos mig om vilka uppoffringar vi gör i samband med vår flytt. Att vi fråntar Linn en hel del fysisk kontakt med far/ morföräldrar och kusiner. Men också att hon får en hel massa annat.

Under dagens kaffe här vid köksbordet med mannen kom jag fram till en del slutsatser.  För det första som alltid är det bästa vi kan göra att acceptera situationen. Jag ställde mig frågan vill jag fortsätta bo i Palma? Svaret är JA! Då är det med andra ord lika bra att göra mig neutral till hur "saker kunde varit eller borde varit". Det här är ett val vi gjort tillsammans jag och Björn. Linn får inte våra respektive uppväxtförhållande utan hon får helt andra.

Vår väg till förskolan består av en busstur på en kvart där vi iakttar alla människor på väg till olika "äventyr". Vi möter sedan en stad som håller på att vakna, allt som oftast badande i sol. Caféer börjar fyllas av människor som avnjuter sin kaffe i väntan på en mer aktiv dag. I en liten gränd tittar vi efter den söta lilla hunden som sitter bunden nästan varje dag. När den inte är där så pratar vi om vart den kan vara. Sedan är Linn på en förskola där det pratas engelska och spanska. Ännu språk som hon inte behärskar men som snart komma vara helt naturliga för henne. En utmaning men också en gåva!
Hon träffar inte sin "släkt" ofta men å andra sidan desto mer intensivt när det sker. Vi har just haft Linns storebror 19 år här i 2,5 vecka och räknar med att han snart kommer hit igen. I början av mars flyttar hennes andra storebror hit. Hon har ju inga föreställningar om hur saker "ska vara" (dumt påfund förresten...) utan tycker detta är jättebra. Jaha! nu åkte Oscar "jag glömde ju pussa honom" var hennes kommentar (vilket hon inte alls glömt :)) "Jag vill att Lotta, Klas, Tilde, Leia ska flytta hit och ta med sig studsmattan" Okej!
Linn vi kan inte åka på Alvas dop, "nä men jag vill inte flyga för då gör det ont i mina öron för det låtar så högt i alla människors öron när dom bromsar så hårt" Okel! Så enkelt är det. Sluta krångla till saker tycks hennes ord säga mig.

Vart vill jag komma med dessa rader. Jo! att våra barn är våra bästa läromästare. När vi ser tillvaron ut barnens ögon blir den ofta enklare. När vi släpper på skuld/ måsten/ att behaga så kommer frihet in i våra liv. Kärleken känner inga avstånd. Vi bär varandra genom att älska och släppa fritt.
När vi släpper något (även om det är något bra) så släpper vi in något annat som kanske blir ännu bättre. Jag har varit inne på det tidigare...det är i fasthållandet det gör ont.
Jag vet! Det var tufft att släppa dom små armarna om halsen när jag första gången lämnade på förskolan. Varje gång jag vinkar av någon på flygplatsen får jag blinka bort några tårar. Men sedan lättar det och livet fortsätter. Livet vill oss gott! Det är alltid generöst och som sagt kärleken är gränslös.
Vissa dagar kan saknad komma och det är uppriktigt trist att inte kunna vara med på familjehögtider, studentfester och annat. Men det är ett av prisen med att välja något annat. Lite av det där med att "vi inte både kan ha kakan och äta den". Fast just det uttrycket känns också lite begränsande för det kan vi ju på sätt och vis. Vi kan i varje fall äta kakan och njuta av hur god den var.

Den här resan med att flytta är för mig en resa på många plan. Jag möter tankar, utmaningar och nya upplevelser ofta, ofta. Mest stärks jag! Kanske främst för att jag gjort det jag så länge drömt om. Vågat följa hjärtat även om jag inte vet hur det kommer vara. Nu börjar vi mer och mer få till en vardag. Jag inser att resan fortsätter och jag skapar själv min tillvaro. Livet är alltihop på något vis, saknad, längtan, glädje, skratt, gråt, kärlek. Så jag tillåter det att vara så..... Kliver ut i vårsolen och dagen som idag ska bjuda på 18 grader. Stärkt av ännu en tankerunda. Vamos mina vänner, vamos!

Blogga, yoga och göra.

Jag har just skrivit veckans inlägg på DestinationMallorca. Välkommen in att läsa, inläggen där är inte så personliga utan med fokus på att berätta om vardagen här i Palma. Jag älskar att skriva och längtar så efter att få min egen dator som vi förhoppningsvis hämtar ikväll. Det blir en nystart och jag ska passa på att rensa när jag lägger över det som finns på backupen. Skapa nya dokument som jag behöver i mitt coachingarbete och börja skriva i pages som jag inte har arbetat med tidigare. Har någon erfarenhet av det så dela gärna här. Vet att det strular med att lägga kommentarer och är ledsen för det men verkar svårt att komma runt utan att byta till Wordpress eller något annat. Kanske gör jag det framöver...
Idag var det yoga igen och passets tema var "move obstacles"  (flytta hinder) :) kunde inte passat mig bättre just nu. Jag har upplevt utmaningarna med att bli av med dator, kamera, telefon mm som jag blivit senaste tiden, som jobbiga. Vad vill stoppa? Vad stoppar jag? Lätt att gå in i offerrollen...varför hände detta?
Jag har låtit det påverka och ta energi. SÅ idag använde jag yogan och andningen till att ta bort dom där hindren. Det var en del motstånd men så hände något och det lossnade. FLOW kom tillbaka och efter passet kände jag mig mycket friare. Hon är grymt bra, Katja! Jag har tränat för många riktigt bra lärare genom åren och letar alltid tills jag hittar någon som ger mig det jag behöver i stunden. Som utmanar på ett ödmjukt vis och som kan guida utan att blanda in sitt ego. Jag går på nybörjarklasser och där går det inte att fuska med något. Katja korrigerar och hjälper så vi kommer djupt i rörelsen och med andningen. Min kropp känns redan mjukare efter bara två pass. Som sagt! Nu SKA yogan in i livet.....bort med det som hindrar och byta ut det som tar mot det som GER.
Till dig som just nu läser och har något som hindrar dig från att leva fullt ut eller från att välja det bästa..... Du som vet att du egentligen har svaret eller lösningen långt därinne men som inte riktigt orkar eller vågar ta steget. Det allra enklaste är att BARA GÖRA. Ta den där promenaden, ring det där samtalet, stäng av TV:n och läs en bok, ät inte det där som du ändå inte mår bra utav. Välj det bästa i alla lägen. Det är inte alls lika med att välja bort det goda i livet. Många av oss är bra på att inte tillåta oss att njuta. För någon kan det vara en utmaning att bara sätta sig ned med en kopp te och strunta i alla "måsten". Våra "obstacles" är helt olika för varje individ och bara DU vet vad som är ditt/ dina hinder. Vet du inte så bara bestäm dig för att andas in i varenda cell, sträcka på ryggen, hålla huvudet rakt, öppna hjärtat och leva livet i sanning. Rörelse istället för stagnation. Vi vet vad vi har men inte vad vi får. Befriande va?`I min värld kan vi ju då bara få det ännu bättre. Det kan låta klämkäckt men jag säger det ur egen erfarenhet. Jag har släppt en hel massa genom åren både prylar/händelser/vänner mm och aldrig någonsin har det blivit till det sämre. Livet vill framåt så kämpa inte emot utan tillåt förändringar när dom behövs och var uthållig när det krävs. För när vi väl har bestämt oss att leva ett liv i glädje så fortsätter utmaningar ändå komma och där krävs den där beslutsamheten och tilliten att fortsätta framåt och veta att vi både kan och förtjänar att vara lyckliga.

Det är en resa och yogan är för mig ett värdefullt redskap.

Jag bloggar från Björns dator och min telefon är urladdad så det blir ett inlägg utan bilder. Men snart har jag min MAC, det blir inte ikväll med vi satsar på imorgon.
Nu väntar middag med Oscar och Andrea som har varit i Santa Ponsa och tränat tennis hela dagen.
KRAM!

Sol och grönt - en bra start på 2014

Välkommet 2014! Efter en lugn och kärleksfull nyårsafton härhemma med lilla familjen vaknade jag idag upp med lust att verkställa. Massor av energi att göra bra val. Jag började dagen med kokt vatten som jag pressar en ekologisk citron i. Detta gör kroppen mer basisk och stödjer levern i sin utrensning. Efter lite "slarv" i december med för mycket pepparkakor och lussebullar längtar min kropp efter lättare mat. Det blev en grön smoothie till frukost och efter en stund en skål fruktsallad. En bra start!

Spenat, gurka, selleri, ingefära, avocado.

Fruktsallad med kokos och cacaonibs.

Denna första dagen på året bjöd på klarblå himmel och sol. Så en långpromenad passade bra. Vi traskade ut till San Agustin längst havet och fram till en jättefin lekplats som ligger där.
Jag gick i vanlig ordning och bara log av utsikten, färgerna och vädret. Vi pratade om året som ligger framför och idag hade jag en sådan där dag när affärsidéerna avlöser varandra. Skaparlusten är på topp och nu ska den bara kanaliseras på rätt sätt. Tur att min man är bra på att lyssna, komma med råd och input.
Jag har funderat en del kring det här med att blogga, vara aktiv på Facebook och nu även Instagram för min del......Det kan finnas en ytlighet i det och många stör sig på den "glättiga" ytan som folk oftast visar i sociala medier. Jag rannsakar mig själv emellanåt för att veta mitt syfte med att jag är aktiv i dessa medier. Oftast kommer jag fram till samma sak...
Jag är en kommunikativ människa! Jag gillar att dela när jag upplever något bra eller vackert. När jag lagat något gott tycker jag det är kul att skriva om det på bloggen. Jag kan mycket väl lägga upp en statusuppdatering om att "Sitter på terassen med ett glas rosé och njuter av livet". Jag tycker faktiskt att det är mer intressant att så många stör sig på den här formen av uppdateringar. Så klart att det finns disk, jobb, tårar, kärleksbekymmer, irritation osv även bakom klämkäcka inlägg på sociala medier. Sen kan "allt det där stå mig upp i halsen också" Men ville ändå lyfta upp ämnet och tanken. Hur ser ni på sociala medier?
Jag anser att vi väljer själva vad vi vill fokusera på. Eller hur? Vilka uppdateringar vi vill se.... Vilka bloggar vi vill läsa.....osv....
Det får mig att tänka på denna kloka berättelse...

”En kväll berättade en gammal Cherokeeindian för sitt barnbarn om en kamp som pågår inom oss människor. Han sa- Min son, kampen mellan två vargar som vi alla har inom oss.

En är ond: Den kännetecknas av vrede, avundsjuka, sorg, ånger, girighet, övermod, självömkan, skuldkänslor, förbittring, mindervärdighetskomplex, lögner falsk stolthet, överlägsenhet och självupptagenhet.

Den andra är god: Den har glädje, frid, kärlek, hopp, ödmjukhet, vänlighet, godhet,empati,generositet, ärlighet, medlidsamhet och tilltro

Barnbarnet funderade en stund och frågade sedan sin farfar: Vilken varg vinner?

Den gamle Cherokeeindianen svarade: Den du matar…”

Jag kommer allt mer fram till att jag vill sprida glädje med mitt Be Happy. På alla plan i livet - hälsa, livsstil, personlig utveckling, relationer mm. Det sitter ihop! Allt är möjligt och vi besitter själva förmågan att välja.  Det går aldrig att skylla ifrån sig även om det är så mycket skönare. Att stå där med en kanske kaotiskt eller nedbrytande situation och inse att "detta har jag själv varit med att skapa" är inte alltid så behagligt. Men kära ni! då kan vi ju också välja något bättre och klokare för vårt liv. Eller hur? Det går att välja glädje hela tiden.
För egen del underlättar det med 17 grader och sol den 1 januari :) Jag har lättare till skratt då, min kropp är mer avslappnad och horisonten ljusare. Men resan dit har varit slingrig och krävt att jag valt bort en del annat.
Jag kommer fortsätta skriva i alla de former och dela bilder och hashtagga på Instagram :) För mig är det kul att dela och jag blir själv påfylld av möjligheten att få ta del av andras liv. Om det inte ger mig nåt då väljer jag helt enkelt bort - Delete och så är saken klar. Däremot är pauser från datorvärlden viktig och det är långt ifrån alla som trivs att kommunicera i den digitala världen. Tur att vi då kan välja! Ödmjukhet inför varandra och olikheterna vi besitter. När vi är "rena" i våra val så minskar behovet av att "störa" oss på andra. Detta är för övrigt en av de snabbaste vägar vi kan ta när det gäller att utvecklas personligt. Så snart något stör oss så ska vi titta inåt. Exakt VAD väckte det där beteendet i mig? När du gjort upp med det så försvinner ditt "issue" i ämnet. Lugn...det kommer fler... :)) Men är ni med på resonemanget?

Som avslutning på dagens inlägg blir det några bilder av färg som jag hoppas kan inspirera till ett riktigt gott nytt år. KRAM!

Helt enkelt en väldigt härlig dag!