söndag 23 februari 2014

Ganska långt inlägg....

Rösten har inte kommit tillbaka och jag kraxar som en kråka för att få kontakt med familjen härhemma. Huvudvärk och sängläge idag också....med sol och värme utomhus är det tålamodsprövande att ligga inomhus. Tänker på människor som tvingas stanna upp sina liv och ta itu med allvarliga sjukdomar och fylls av ödmjukhet. Min "åkomma" kräver vila, lugn, ro , honung, ingefära, citron, propolis och kärlek. Det sista är jag omgiven av i massor. Vaknade i morse med en varm Björn på ena sidan och en liten Linn som sover tätt på andra sidan. I vår säng utnyttjar vi dessutom bara halva av någon anledning. Alla dras liksom mot varandra!
Men just nu har jag space och resten av familjen är på strandpicnic med chokladmjölk. Jag kollar intressanta klipp på datorn och får luft under mina vingar. "Gör det du älskar, det som är din passion, var uthållig så kommer belöningen". True! Ibland tar min otålighet över. Jag har ju faktiskt varit på paus med företaget i närmare 3,5 år och nu drar jag igång på ny ort, med nya förutsättningar och nytt upplägg. Det tar sin lilla tid att hamna rätt! Dessutom har jag inte bara en idé eller talang att delge världen...utan ganska många. Men essensen finns där med viljan och önskan att leva min livsuppgift, min dröm, min sanning och att få inspirera andra att leva sin.
Det går aldrig att kopiera någon annans lycka. Däremot kan vi inspireras och få motivation av likasinnade. Om du har en talang så har fantastisk många fler också en liknande talang men ändå är vi  helt unika. I klippet jag såg snackade killen om "transparens" att våga vara sårbar och bjuda in. Något många i bloggvärlden får ta ställning till hela tiden. Vad vill jag berätta och vad vill jag hålla för mig själv? Vad är intressant läsning för någon annan och vad är viktigt att uttrycka enbart för min egen skull? En balans!
Ibland tänker jag till runt det där men allt som oftast kommer orden av sig själva och valet att släppa in främmande människor i min sfär har jag ju redan tagit med att välja bloggande som en kanal till uttryck. Jag ifrågasätter också emellanåt varför vi inte vågar/vill vara personliga? Att vara personlig är för mig att vara sann och utgå från mig själv. Det är inte samma sak som att skriva vad jag handlat för kläder eller vilken summa pengar jag tjänar. Det däremot är privat... eller i varje fall ganska ointressant för andra ( jag kan mycket väl lägga upp en bild på något jag köpt de är inte det jag menar...men ni är med på resonemanget vad) medan det personliga ser jag som att öppna upp och bjuda på mig själv. We are "Only human" som Hurricane Love (superbra band! kolla in klippet) sjunger...När vi vågar bjuda in och visa oss själva så kanske även andra vågar riva sina murar.....Vi är mer beroende av varandra än vi kanske tror och paradoxen är den att vi behöver vara i oss själva fullt ut och ta eget ansvar för vårt liv,  för att uppnå äkta gemenskap. Inte väva in oss i dramer med varandra utan skala av och möta oss själva. Första steget är att ta reda på vem vi faktiskt är. En fantastisk bra början och förutsättning till att leva ett lyckligt liv. Men något som kan vara tufft att göra då det finns mycket yta och falskhet därute. Ett Pitta samhälle som manar på prestation och konsumtion. Synas och höras men alltför sällan om att vara sig själva (vilket inte gör att du inte kan synas och höras men då för att det är på riktigt och inte på bekostnad av dig själv. Då finns det en självklarhet i det och enkelhet). Jag upplever ofta att människor faktiskt är rädda för att stanna upp och möta den som finns därinne, den lilla och också stora människan. Utan speglingar i det yttre, vem är du då? Hur ska vi veta vart vi är på väg om vi inte känner oss själva och våra behov? Det ekar tomt när vi inte har oss själva på plats där inne. Det går aldrig att fylla det tomrummet utifrån men det går snabbt att fylla det inifrån när vi inser att lyckan bor i oss och inte utanför.

När jag ligger här i sängen hinner jag fundera en hel del. Vi är våra egna läromästare tror jag. När vi bara lär oss lyssna så kommer lösningarna. Livet är en framåtrörelse så det handlar inte om att stanna upp tiden och hålla fast i det gamla eller att återskapa. Klart vi ska ha visioner och drömmar och vi kan faktiskt uppnå dom flesta om vi är beredda att göra arbetet. Lösningen ligger i att släppa det gamla och föreställningar som bara är färgade av omgivningen (borde, skulle, måste, skuld, skam....you name it!) Hur gör man det då? kanske du tänker nu..... Jag kan berätta hur jag gör......Om jag är i en situation som på något sätt besvärar mig (är ett "issue") då tar jag reda på VAD det triggar i mig. Det handlar aldrig om det/dom andra bara om vad det väcker i mig. När jag hittar triggern/känslan så känner jag den och iakttar vad den sitter...kanske i magen....Så plockar jag bort den JA rent mentalt. Den har inte där att göra! Den har närt något och kanske "skyddat" något  beteende hos mig men jag behöver det inte längre. Ex. jag kanske triggas av att jag låter någon förminska mig och när jag tittar närmare på det upptäcker jag att det handlar ju bara om min "rädsla" om att synas/ta plats. När jag ser det och förstår det så kan jag släppa det och istället fokusera på att just göra dom sakerna synas/ta plats som i exemplet. Är ni med?

Men lek lite med tanken. Tänk om jag själv kan finna svaren jag behöver för att uppnå det jag önskar....Det kan vi! Jag jobbar med att hjälpa till i det där sökandet men svaret bär ju klienten och inte jag.

Det är inte kul att vara sjuk men det ger ofta kraft och styrka när vi tillfrisknar. Som att färgerna blir klarare. Jag har under dessa "tysta" dagar fått en hel del klok vägledning från mitt inte. ;)

Ja några härliga utflyktsbilder bjuder inte detta inlägg på men jag tassade runt här och fann lite inspiration till att hålla fokus på att våren är på gång.

KRAM
Snart plaskar vi runt i poolen och njuter av varma dagar.
Jordgubbar från saluhallen!
Matinspiration.....i ett varmt klimat kommer man långt med en avocado, tomater, lite ost, olivolja och en bit fisk....
Tulpaner och önskan om en skön söndag och OS GULD för Sverige.

1 kommentar:

Bokcaféet i byn sa...

Hej Ulrika!
Hoppas du börjat krya på dig! Det låter som ni har fina dagar på ön!
Min dators hårddisk har gått sönder när datorn fick en luftfärd i helgen men med mannens dator får jag i väg några rader iaf!
Intressant läsning som vanligt, tack för det!
Kram Anna