tisdag 10 september 2013

Att vara mamma....

Tänk så lång min väntan var på att få bli mamma. Så otroligt många turer och behandlingar. Vi gjorde en utredning 2006 (tror jag) där inga fel hittades varken hos mig eller Björn. IVF var aldrig ett alternativ för oss. Jag visste att jag bar på en hög inre stress. Efter att ha levt många år med panikångest var min kropps stressnivå hög. När jag som 28-åring mötte mannen i mitt liv blev jag världens lyckligaste på ett sätt men han hade 4 barn ( då var dom mellan 4-13 år) och det gav helt nya utmaningar till livet. Den stressen det kan ge att vara bonusmamma vid en något "ansträngd" skilsmässa  tror jag bara andra i liknande situationer kan förstå.
Så jag fattar att varken kropp eller själv var tillräckligt i balans för att ta emot en liten. (Detta var en av anledningarna att jag inte ville utsätta min kropp för  hormonbehandlingar). Jag valde alternativbehandlingar och har provat mycket. Akupunktur, zonterapi, kiropraktik, homeopati, healing, energibehandling, yoga och att leva enligt ayurvedans principer. Jag tror att det mesta jag provat varit värdefullt och bidragit till att jag faktiskt blev mamma 2011. 
Extra tacksamhet sänder jag till Karin Boucher, Ann Von Staffeldt och Chris Hebert som hjälpt mig enormt mycket med att komma i tillräcklig balans för att bli mamma. Min graviditet gick bra (kräktes 5 ggr om dagen till v 17 men det har jag förträngt nu;)) Lite halsbränna och svårt att sova hela nätter sista månaderna. Annars bara positivt! Förlossningen gick superbra och är för mig enbart ett mycket ljust och vackert minne. Bästa dagen i mitt liv!
Så varför skriver jag om detta nu.....Kanske för att jag funderat en del på min roll som mamma. På hur viktig min insats som förälder är. Ibland tycker jag enbart att mina dagar handlar om laga mat, tvätta, bygga klossar, sjunga sånger, leka affär, utmana mitt humör med en eldig vädursflickas envishet, försöka få på kläder när vi ska gå ut (för Linn vill bara vara nakenfis härhemma) osv. 
Vissa dagar känner jag en stress för att jag inte får mer tid över att skriva och jobba med mitt eget. 
Att välja bort barnomsorg dom första 2-3 åren i sitt barns liv är en ganska ensam resa. Man hamnar lite utanför det "normala" när man väljer att prioritera annorlunda. Nu har vi ju flyttat och här är det ännu inte lika tydligt för mig hur folk har det med sina barn. Spanska barn tror jag börjar dagis ganska tidigt. Svenska skolan har en förskola och dom tar emot först när barnen fyllt 3 år. Hur som helst...ibland tappar jag tilliten att vi valt det bästa för oss. Men så händer något litet och jag får tillbaka kraften i vårt beslut. Just idag var det nog sista bladen i boken "Växa inte lyda" som påminde mig om att det är en investering i både mitt och Linns liv jag gör. Dessa åren kommer aldrig tillbaka. Nu får jag uppleva hela dagarna med henne och vara med i den enorma utveckling hon gör. Alla orden, alla funderingarna, lekarna, kramarna, pussarna och givetvis också alla utmaningar med gränssättning och annat som hör en 2,5 åring till. Så här vill vi ha det! Det är ett val vi gör och det är inte alltid enkelt. Det kräver lite aktiviteter och struktur på dagen för att alla ska vara nöjda och få utlopp för sitt. 
Men jag kommer ju inte sitta där när jag är 90 år och ångra att jag tog en paus med mitt yrkesliv i 3 år medan Linn var liten. Det är ju snarare det jag kommer minnas som det viktigaste. För mig var den där insikten jag fick idag viktig och gav mig ny kraft. 
Boken avslutas med en dikt:

När sommarens färger djupnar
och dagarna kortas av,
när fåglarnas bon står tomma,
så glöm ej vad sommaren gav.
Minns vindarnas dans i träden
och frihet och skratt och smek.
Minns silvriga öppna fjärdar
och ungarnas glada lek.

Påminner mig om livets gång och vad som är viktigt. Jag tror att vi alla kan hålla med om att det är dom små vardagssakerna som oftast är dom mest påfyllande. En liten hand i sin, en blick, ett bubblande skratt, en fika på tu man hand, en promenad i skogen eller på stranden. Med sina barn, sin partner eller en vän. Det är mötet som ger näring och den totala närvaron. Linn ger mig mycket av det och lär mig att vara närvarande. Tack min älskade lilla tjej!
Idag åkte vi förbi Happy Faces (hennes blivande förskola)...."Jag ska börja på Happy Faces. Ska jag börja där nu?" frågar hon. "Nej du ska vara hemma med mamma och pappa ett par månader till och sen ska du börja efter jul. Blir det bra?" "Mmm!!" svarar hon glatt och fortsätter sedan prata om något annat. Så var det med den saken. :)
Det är skönt att vi fattat ett beslut om det där med förskolan. Nu är hon hemma året ut och vi får hitta på annat kul. Tis och tors har Svenska Kyrkan barnverksamhet som börjar nästa vecka. Det ska vi gå på och då hoppas jag träffa på lite andra mammor och barn. Klarade vi att sysselsätta oss förra hösten i ett regnigt Båstad så ska vi nog få till en härlig höst på Mallorca. 
Jag har annat att skriva om också men nu är klockan så där mycket igen. Får skriva mer imorgon....Har vi internet nu? Nej! det är en lång historia men nu lånar vi grannens i alla fall och det fungerar i ett av våra rum. Det har varit en utmanande dag men också en fin dag.
Särskilt lycklig är jag över att få vara Linns mamma. Det tackar jag för varje kväll!
Puss på er
På upptäcktsfärd.....


Dagens "happening" när lastbil med lyftkran stod på gården en timme.


Igår träffade vi Linns kompis Fiona med familj som var i Palma på semester.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Så fint... du har en härlig blogg som ger andra hopp.
Jag har en fråga, vilka alternativa behandlingar gjorde dig gravid? Vilken är värd att prova?

mvh Kajsa

Bokcaféet i byn sa...

Hallå Palma!
En Skånehälsning från en mammaledig! Fina funderingar du delar med dig av. Jag är just nu hemma med vår "lillebror". Storebror går 15 h/vecka på dagis just nu. Han började dagis strax innan han fyllde 2 och det var guld tid att ha honom hemma innan dess. Tiden därefter bjöd på vabbningar (vinterkräksjukan som drabbar dagis sådär mellan nov-mars..) men samtidigt också en stolt kille som var del av en grupp och fick leka massor om dagarna. Jag tycker man skall följa sitt hjärta, alla familjer har olika lösningar som passar dem. Men som du skriver tror jag aldrig man kommer ånga den tid man tillbringar hemma med sina små. Vi har båda fortsatt jobba deltid och därmed kunnat erbjuda kortare dagisdagar och mkt mys hemma på em innan middag. Så får det bli även när vår Lilleman så småningom börjar dagis.
Jag längtar så efter ön just nu! Brukar alltid åka ner i sept/okt men då lillebror bara är 3 månader väntar vi ett tag. Tur det varit fint väder hemma denna sommar..!!
Ja resan som förälder är den allra finaste! Härligt att få vara med om den!
Önskar dig en strålande dag på Mallorca!
Kram Anna

Ulrika Forsell sa...

Kajsa! Tack för dina fina ord. Det är svårt att säga exakt vilken behandling som gjorde mig gravid då jag tror att mycket spelade in. Det var efter att jag påbörjat behandling hos Chris (gå in på www.klinik17.com) för mer info som jag blev gravid. Han är bla en duktig healer. Men som sagt....många faktorer spelade in.
Finns inga fysiska fel så tycker jag yoga och att komma i balans mig tex ayurveda är viktiga grundfaktorer. Sen att få bort ev hinder som ligger djupare och i det omedvetna. Det är dessa bitar jag fått hjälp med. Karin finns i Dalby (lund), Chris i Höganäs, Ann (homeopat bor på Ibiza) men ger behandlingar på distans. Dessa är personer jag varmt kan rekommendera. Vet inte vart du bor men hör gärna av dig på min mail ulrika@behappy.se om du ha fler frågor. Kram!
Anna! Tack för feedback. Jag see också fram emot att få se Linn stolt att ha börjat förskolan för det tror jag hon kommer vara. Vad skönt att ni ha fortsatt jobba deltid. Låter toppen!
Nu är Mallorca väldigt skönt så jag förstår du saknar det. Ni får åka till våren när lillen är lite större. Blommande apelsin/citronlundar i maj är ju inte heller fel ;) varm kram

Min plats i solen sa...

Hej Ulrika!

Tack för att du delar med dig av din/er resa och för att du skriver så att det går rakt in i hjärtat på mig. Jag tror att det är viktigt som förälder att lyssna till sitt eget hjärta. Vad som känns bra för just vår familj. Inte bry sig så mycket om vad andra gör och tycker. Det är inte lätt idag när alla tycks följa strömmen. När man blir ifrågasatt om man gör annorlunda än den stora massan. Men ser man att ens barn mår bra så stärker det och ger kraft.

Jag valde att arbeta 50 % och att vara hemma heltid med våra döttrar. Val som jag aldrig någonsin har ångrat. Tid som aldrig någonsin kommer tillbaka. Tid som jag och min man valde att investera i våra barn, i deras framtid och oss själva. Det har gett oss en närhet i vår familj som jag är så tacksam över. Och två tighta och harmoniska tonåringar. Val ifrågasatt av andra men som vi själva aldrig någonsin har tvivlat på.

Ta hand om dig Ulrika och tack för ett inspirerande inlägg.♥

Kram Lotta

Ulrika Forsell sa...

Tack Lotta! Så skönt att höra om fler som valt annorlunda (mot vad dom flesta väljer). Ett val vi aldrig kommer ångra. <3 varm kram

Yohannas.se sa...

Ja jag tycker de flesta stressar tillbaka till jobbet inom ett år, gärna så fort som möjligt och langar över bebisen till någon farmor eller mormor (ursäkta ordvalen) och jag tycker det är så sorgligt på något vis. Varför skaffar man barn om man knappt verkar vilja umgås med dem? (dessa människor är inte fattiga eller så, så att det är ekonomisk panik eller så som är orsaken) Jag hade själv GÄRNA stannat hemma minst 2 år om jag hade råd, nu blir det 1½ år även med barn nummer två och det är lite för lite men det får bli så för då är mer eller mindre pengarna slut för att finansiera hemmalivet. Förhoppningsvis har jag sedan råd att bara arbeta deltid en lång tid framöver, så att jag kan umgås så mkt som möjligt med mina små barn länge till! Spännande och starkt att läsa om er resa. Vi träffades en gång (typ 2008?) på Form & Figur Ramlösa på något öppet hus där jag demonstrerade hudvård och du hade andra produkter ;) Tiden går, du...! ;)