torsdag 27 mars 2014

Stå stark!

Jag jobbar med det ständigt....att stå stark i mig och inte låta yttre påverkas. Det går bra! Framåt hela tiden med alla verktyg jag får på min kurs. 
Men vissa dagar är tuffare. Linn var så ledsen vid lämningen idag. Det går över efter några minuter säger hennes Natalia. Jag vet att hon är trygg och just då är hon helt enkelt i sin känsla. Dom är tydliga barnen....här bits det inte ihop och stängs inne. Utan känslorna talar sitt och i nästa stund har något annat tagit över. 
Jag vill ju så gärna....att hon ska vara glad och vinka hejdå.....för vems skull tänker jag över min morgonkaffe som värmer i regnet?! Första tanken är att det är för att hon ska slippa vara ledsen. Att hon i gråten och orden " mamma jag vill komma till dig" måste uppleva jobbiga känslor. Jaa.... Det tillhör ju livet....det jobbiga och kan/ ska inte undvikas till varje pris. Så är det då för min skull jag vill slippa dessa tårar??? För att det väcker något inom mig..... Att jag lämnar henne med tårarna till att själv (med personalens trygghet) få möta de där känslorna. Utan mig. Det känns i hjärtat samtidigt som jag vet att jag hjälper henne. 
Skulle jag välja att ta henne och gå skulle det bara skapa en vilsenhet hos henne. Hon och även vi växer i detta. I processen....livet. 
Jag tar en klunk kaffe till och vet att jag inte kan vackla. Här står jag stark och som en fin vän sa....varje gång vi som förälder står kvar i beslut ( även då barnet i stunden uttrycker ett motstånd) sätter vi en vägg med ordet kärlek på. Dom där väggarna kommer ge ett tryggt utrymme för barnet där självkänslan kan gro.
Att låta stundens känsla som barnet uttrycker bli en väg för oss blir inte bra. Vi som föräldrar visar vägen. Kärlek innebär ibland ett nej.
Från mitt hjärta till ditt hjärta...brukar jag säga till Linn. Den kärleken finns alltid!!!!! 
Mammatankar från ett regnigt Palma på ett café med mitt kaffe. 
Strax ska jag till Alaro' med Victor. 

Kram!!!


2 kommentarer:

Mamma sa...

Lilla du...det gör ont i mormors hjärta att läsa om Linns tårar! Men du, detta tillhör en process i livet o jag förstår om det känns jobbigt att lämna henne o bevara sitt lugn. Jag tycker du är duktig som resonerar med dig själv o sätter dina känslor på pränt.
En stor Kram till Dig!!

Ulrika sa...

Det kan vara lika jobbigt att vara mamma när sonens första gång ensam på dagis bara var: Hejdå mamma och sen in med ett stort leende.
Jag var stark och visade upp glädje på plats, men när dörren stängdes gick jag in på närmsta toalett och grät en skvätt! "Betyder jag ingenting för honom?" Så gick mina tankar....
Idag är han en trygg 16-åring med ett ganska tight förhållande till sin mor ;-)
Ha det underbart!