Reflektioner kring att välja något annat...

Jag har i några dagar känt mig lite ledsen för att vi inte kan vara med när min pappa fyller 70 år och när min lilla brorsdotter Alva döps. Det är i slutet av denna månad och vi får helt enkelt inte till det med flygresor och kostnader. Under vinterhalvåret är det inte lika enkelt att ta sig till Sverige från Mallorca. Detta har väckt tankar hos mig om vilka uppoffringar vi gör i samband med vår flytt. Att vi fråntar Linn en hel del fysisk kontakt med far/ morföräldrar och kusiner. Men också att hon får en hel massa annat.

Under dagens kaffe här vid köksbordet med mannen kom jag fram till en del slutsatser.  För det första som alltid är det bästa vi kan göra att acceptera situationen. Jag ställde mig frågan vill jag fortsätta bo i Palma? Svaret är JA! Då är det med andra ord lika bra att göra mig neutral till hur "saker kunde varit eller borde varit". Det här är ett val vi gjort tillsammans jag och Björn. Linn får inte våra respektive uppväxtförhållande utan hon får helt andra.

Vår väg till förskolan består av en busstur på en kvart där vi iakttar alla människor på väg till olika "äventyr". Vi möter sedan en stad som håller på att vakna, allt som oftast badande i sol. Caféer börjar fyllas av människor som avnjuter sin kaffe i väntan på en mer aktiv dag. I en liten gränd tittar vi efter den söta lilla hunden som sitter bunden nästan varje dag. När den inte är där så pratar vi om vart den kan vara. Sedan är Linn på en förskola där det pratas engelska och spanska. Ännu språk som hon inte behärskar men som snart komma vara helt naturliga för henne. En utmaning men också en gåva!
Hon träffar inte sin "släkt" ofta men å andra sidan desto mer intensivt när det sker. Vi har just haft Linns storebror 19 år här i 2,5 vecka och räknar med att han snart kommer hit igen. I början av mars flyttar hennes andra storebror hit. Hon har ju inga föreställningar om hur saker "ska vara" (dumt påfund förresten...) utan tycker detta är jättebra. Jaha! nu åkte Oscar "jag glömde ju pussa honom" var hennes kommentar (vilket hon inte alls glömt :)) "Jag vill att Lotta, Klas, Tilde, Leia ska flytta hit och ta med sig studsmattan" Okej!
Linn vi kan inte åka på Alvas dop, "nä men jag vill inte flyga för då gör det ont i mina öron för det låtar så högt i alla människors öron när dom bromsar så hårt" Okel! Så enkelt är det. Sluta krångla till saker tycks hennes ord säga mig.

Vart vill jag komma med dessa rader. Jo! att våra barn är våra bästa läromästare. När vi ser tillvaron ut barnens ögon blir den ofta enklare. När vi släpper på skuld/ måsten/ att behaga så kommer frihet in i våra liv. Kärleken känner inga avstånd. Vi bär varandra genom att älska och släppa fritt.
När vi släpper något (även om det är något bra) så släpper vi in något annat som kanske blir ännu bättre. Jag har varit inne på det tidigare...det är i fasthållandet det gör ont.
Jag vet! Det var tufft att släppa dom små armarna om halsen när jag första gången lämnade på förskolan. Varje gång jag vinkar av någon på flygplatsen får jag blinka bort några tårar. Men sedan lättar det och livet fortsätter. Livet vill oss gott! Det är alltid generöst och som sagt kärleken är gränslös.
Vissa dagar kan saknad komma och det är uppriktigt trist att inte kunna vara med på familjehögtider, studentfester och annat. Men det är ett av prisen med att välja något annat. Lite av det där med att "vi inte både kan ha kakan och äta den". Fast just det uttrycket känns också lite begränsande för det kan vi ju på sätt och vis. Vi kan i varje fall äta kakan och njuta av hur god den var.

Den här resan med att flytta är för mig en resa på många plan. Jag möter tankar, utmaningar och nya upplevelser ofta, ofta. Mest stärks jag! Kanske främst för att jag gjort det jag så länge drömt om. Vågat följa hjärtat även om jag inte vet hur det kommer vara. Nu börjar vi mer och mer få till en vardag. Jag inser att resan fortsätter och jag skapar själv min tillvaro. Livet är alltihop på något vis, saknad, längtan, glädje, skratt, gråt, kärlek. Så jag tillåter det att vara så..... Kliver ut i vårsolen och dagen som idag ska bjuda på 18 grader. Stärkt av ännu en tankerunda. Vamos mina vänner, vamos!