fredag 4 oktober 2013

En påminnelse....

Det mest givande med besöket hos frisören Estefan var vårt samtal under klippningen. Han pratade om att låta det ta sin tid att landa här på ön, om att gå sin egen väg och inte lyssna på alla andra. Visst råd är alltid bra men det är spännande att skapa sin egen verklighet. Vi kom in på vikten av naturen och att Mallorca har mycket att bjuda på av den varan, bergen, stränderna, små byar. När vi nu går mot "off-season"  kommer även lugnet och ett svalare väder som ger massor av möjligheter till att upptäcka ön i lugn och ro.
Estefan pratade också om att påminna oss om varför vi valt att flytta till den här ön i Medelhavet. Hans ord gick rakt in i mig och var exakt vad jag behövde just nu. När vi öppnar öron och ögon kan vägledningen komma lite varstans....även hos frisören;)

För mig gav detta möte mig tid till eftertanke och satte ord på det jag upplevt senaste veckan. Min känsla av att låta allt få ta sin tid, inte stressa, inte prestera utan ta ett steg i taget. Inte heller sitta med armarna i kors utan att tillåta mig vara i nuet och lusten det ger. Många människor stressar runt och springer i det där ekorrhjulet för att hinna....VADÅ?
Jag vill leva närvarande i stunden och njuta av det lilla såväl som av det stora. Att bo på Mallorca för mig är att bjuda in värme och livskvalité i livet. Låta ordet manana (hur gör man den där krumeluren....?) få en djupare innebörd. För jag börjar ana att det finns ett viss mått av tillit i ordet.
Manana betyder "imorgon" och uppfattas väl lite ironiskt som "imorgon inebär 3 veckor framåt eller kanske inte alls...." Det stämmer ibland...ok då ganska ofta..... Men för oss stressade och presterande nordbor kan det ju uppmuntra till att " det ordnar sig, ta det lugnt, andas eller ta en kaffe till, njut av stunden". Det är i varje fall vad ordet har börjat ge till oss. Vi har ju faktiskt flyttat till Mallorqinernas ö och då blir ju saker och ting inte som "hemma". Vore det målet kunde vi ju lika gärna stannat där ;)

När jag väntar på 46:ans buss står det kanske 6 min på den elektroniska displayen som anger vilka bussar som kommer. Efter 6 min står det fortfarande 6 min.....lite lätt frustrerande men bara att gilla läget och njuta av att få sitta ned en stund.
Vad jagar vi hela tiden? Försöker vi bestämma hur tillvaron ska vara för att passa oss? Då blir det ganska kämpigt. Visserligen skapar vi ju vårt liv men det innebär också att vi behöver känna tillit att det ordnar sig på bästa sättet. Vi kan ju även ställa oss frågan igen...."varför är vi här?" Byt ut Mallorca till här på jorden! Varför är vi här på jorden och vad vill vi uppleva här? Vad är viktigt? Vad betyder något och vad kommer vi ångra/inte ångra när vi sitter där i gungstolen. Läs gärna detta och låt det bli en tankeväckare för resten av ditt liv. En stor kram till er!


"Sjuksköterskan Bronnie Ware träffade dagligen döende patienter i sitt jobb på en canceravdelning. Hon ställde frågan “Vad är det människor ångrar allra mest på sin dödsbädd?”
Efter en omfattande undersökning fick hon svaren.
På 5e plats: Man ångrar att man inte tillåtit sig själv att vara lycklig. ”Många inser inte förrän i slutet av livet att lycka är ett val“, skriver Ware.
På 4e plats: Man ångrar att man inte hållit kontakten med sina vänner. ”Ofta insåg inte de döende hur viktiga deras vänner var förrän veckorna innan de dog, och då var det ibland inte möjligt att spåra dem. Många döende hade blivit så upptagna av sina egna liv att de släppte taget om sina viktiga vänskaper. Det fanns många som djupt ångrade att de inte gett vänskaper den tid och ansträngning som krävs. Alla saknar sina vänner när de dör.”
På 3e plats: Att man inte haft mod att uttrycka sina känslor. ”Många människor tryckte undan sina känslor för att hålla sams med andra. Som ett resultat av det nöjde de sig med en medioker existens och utvecklades aldrig till vad de hade kunnat bli. Många utvecklade sjukdomar på grund av den bitterhet och den frustration detta innebar.”
På 2a plats: Man ångrar att man arbetat för mycket och för hårt. Särskilt männen i undersökningen svarade så…
Och det människor ångrar mest, på plats nummer 1: Att man inte vågade leva sitt liv som man själv ville, utan levde efter andra människors förväntningar."


2 kommentarer:

Dagar av lycka sa...

Mycket kloka tankar. Även om processen att verkligen kliva ur ekorrhjulet och leva i nuet kan ta lite tid, så är det en glädje och tillfredsställelse att åtminstone veta vart man vill!

Kram på dig och ha en fin helg!

/Anna

Min plats i solen sa...

Kloka tankar Ulrika. Jag tror att vi alla måste finna vår väg här i livet. Ingens väg är den andres lik och det är precis som det ska. Vi behöver inte alla göra lika men det viktigaste är att vi gör det vi mår bra av. För mig kom det avgörande ögonblicket då jag fick borrelia och blev totalt knockad av något som jag inte kunde påverka. Då, när kroppen tvingade mig att stanna upp, insåg jag att jag sprang ett ekorrhjul som jag inte trivdes med. Så jag hoppade av. Sa upp mig från mitt arbete och valde en annan väg. Modigt hävdade min omgivning. Jag vet inte om det var speciellt modigt eller inte men jag vet att det var livsviktigt för mig just då. Att få leva mitt liv som jag ville, som fick mig och min familj att må bra. När jag sprang i hjulet såg jag aldrig hur vackert jag bodde. Jag hade inte tid. Alltid på väg vidare. Idag inser jag hur lyckligt lottad jag är som bor just här och känner tacksamhet över att jag få leva det liv som jag gör.

Tack för ett tänkvärt och klokt inlägg Ulrika och vilken härlig frisör du har.

Ta hand om dig och de dina!

Kram Lotta